drar vål då, om IIollands aptit retas? — UHvem vet om icke I detta ögonblick dess kanoner gapa Öfver densamma? — Lat tupparne slås! de lösolitna fjedrarne kunna bli bra till något. Tysklund. stackars Tyskland, ditt olyckliga status qin år den presemertalrik, hvarnppå du visar dig för verlden. Sjelf förefaller du mig lik eu brinnande måärgpudding. som väl genomvärmes af den lagande spriten, men hvars kraft allt mer och mer bortdunstar i gasem Lycklig den Monark. hvilken som Ernst så förstär att sköta silfverskeden, att den ej bikuner hans egen tunga! — Ett har likväl Preussen gjort, som bevisar klokhet cchi kraft: des har hindrat Kyrkan från att hänga näsan öfver aflalrerne, en näsn som, hvad man af gammalt vet, ensam förstått draga till sig allt, utan att vom eller tänder behötva besvåras. Ungetär salunda presenterar sig Figuren. Att den ej varierat finner man lätt, man må för öfrigt hafva. för att begagna ett Allehandistiskt savorit, uttryck, Vringt i opinionens stora stormklocka-bäst man orkat. Temmeligen döfva hafva likväl öronen varit. hvilket, när n. an efterxinnar deras (öronens) hufvudsaklighet, för det närvarande icke är serdeles lofvande. An Sverige dä? — På hvad punkt står väl detta? — Icke på en punkt; men väl på ett komma, för att tala med Attonbladet. ExPOSCn af vår närvarande ställning innebär inga variationer i färgerna, isynnerhet som de flesta derutaf stöta i det blåa, som tillhör framtidens himmel. Detta mådLnu vara hur som heldst, värt tädernesland hav sina prerogativer äfven på uppmärksamhet i småsaker. Den stora, utvalda småstådernas Petion har dragit i härnad mot de utvalde, och Öresundska tullen blifvit gengångare. — En Blandad Rrigsräått har börjat famla i de draperier, som omhölja det tragiska spektaklet i somras ; få se huruvida det simpla kommer 1 dagen. — Ett nytt stjernfull har öfverflammat Skandinavien: några hafva Åtminstone blifvit uppe vårmde och räddade från den rådande kölden. — ISbanor äro uppreste vid sidan af det nya templet på Drottninggatan, men inom templet har det gatt hett till. En strid emellan templets förständige föreståndare och mamsellerna Graindor, de derstädes muciserande damerna, har ägt rum; mamsellerna, missnöjda med sin upphöjda plats i helgedomen, beklagade sig öfver att de voro utsatta för drag. (De hade sin plats med ryggarna mot fönsterrutorna). — Sundliets-polisen tog deras bakvända belägenhet i skär-kådande och placerade dem vid sjelfva tempeldörren. Dagsljuset faller ej mer på deras ryggar, och åro de enda, som rättvist hunnit sitt mäål: utgången. Tvenne notabla dråp hafva blitvit begänvrgaa. En Tullvaktmästare vid namn Carlsson, på Jagt efter skuggbilden at ett kontraband. har vid Älta gård blifvit dödad, hvartill orsaken var, att hans förman en H:r Lommerin i otid lomade af och lemnade sin tjenare i sticket. — En Tidning vid namn Stockholmsbladet , på jagt efter skuggbilden af en Revolution, har råkat ut för prenumerationsältan och af densamma blifvit ihjelslegen, och orsaken dertill var, som tölJande paralell skall utvisa. Roffaglarna, disputerande om hvem som kunde flyga högst, beslöto att den, som det kunde. skulle blifva deras konung. Nu bar det af med dem alla mot höjden. När de hade kommit sh långt som vingarna kunde båra dem, ropade Örnen, som ofverst avätvade i molnen, utbredande sina segrande vinear: Hvem är öfxver mig? — Jo jag är det, ropade en Kolibri, som hade salt sig på dess sjedrar och såluntla kommit upp med i höjden; — men i detsamma brast Kolibrin. : Tidningarne började i förtviflad kamp sin luftsärd; men öfver dem alla i molnen sräfvade Aftonbladet och ropade: Åilsem är öfver mig 256 — Jo Jag åär det, ropade Stockholmsbladet, som satt sig på dess rygg och sålunda kommit fram i verlden: men i detsamma brast Stockholwsbladet: — och dermod kan det för denna gången vara nog med var politiska apallsyllnad! —6.