— — ———— — Nyårsdagen år 1839. Sista året flytt — Under Nattens lopp, Och ett annat Nytt — Kom FÖrn, Soln, gick opp: Nya Året Vi: — Härmedelst önska; Hålsa, Samdrägt, Frid — Och Jordens grönska. ) Må kring Svea Land — Under detta år, Fästas Ljufva Band! — Icke djupa sår: Måtte Sanning, Rätt och Frihet Vördas! Hvaraf, Lugn — Och Ordning, skola Skördas. Må så Kung, som Folk — Blifva Nöjdt och Sällt! Jämte Lagens Tolk — Krigaren i Tällt; Präste, — Borgare, — Och Bonde Skara; Måtte alla Fri, — Och Lycklig vara! ) Må i Kunga-borg — Samt på Land, i Stad, På Sjö, Mark och Torg — Skogar, Berg i rad; Himmelen Välsigna Mennskors möda! Gifva Hälsa, Frihet, Kraft och Föda! Lifvet Är en Dröm ) — Kroppen är blott grus; Tiden är en Ström — Själen Himmelskt Ljus: Menska! Derför; — På Sjö, Berg i Dahlar, Vörda Gud! Som bor i Himlens Salar!!! B..... bl. ) Häraf får man lära: att ett är flytt och att man sått ett annat Nytt och det till och med under nattens lopp, Kom sfören solin gick opp.f Herr B. uttrycker sig ganska naift; men sannt är det åtminstone, att solen icke för oss är uppe om natten, då äret efter vär tidräkning börjas. Att H:r Blomqvist kommaterar på sitt eget besynnerliga sätt, är förut anmärkt: så skiljes t. ex. subjectet vi från sitt verb Önskat genom kolon och tankstrek! . te) lI:r B., som härmed synes åsyfta Riksens Ständer, har i sin vålönskan uteglömt Ridderskapet och Adeln, så framt han ej menar dem med krigaren, som han vill skall vara i Tällt; och då har han ej logerat dem för väl, om det blir strång vinter. Måtte alla Fri, — och Lycklig varaVv Uf! hår fick Grammatikan sig en kuuff; ty som alla år pluralis, måste det heta: fria och lyckliga ; ty en sådan licentia poetica Brukar blott en sådan rimmar-skaraf, Ifrån hvilken Gud må oss bevara! — ) Lifvet år en Dröm. Denna tanke måste vara riktigt poåtisk; t den stod i Popbtisk Kalender för många år sedan: men deremot den kroppen, som är blott grus, — är ej värd en pris snus; ty annat är. hirad den blir och hvad den är, så länge lifvet i den verkar. Uttrycket: På Sjö-, förekommer tvenne gånger med bakvänd tonvigt. Hvilket allt en sådan Poösg, som H:r B., väl också torde medgifva. a — —