nom denna Allianee den förmur blifvit nedrifven, som kunnat förekomma öfversvämningen af de nya solkvandringarne från östern, de nya IIunnerna med sin Timur Tamerlan i spetsen, så mycket farligare, emedan de gå till väga med mera list än våld; så mycket varaktigare, emedan de gå långsamt och sorsigtigt framåt emot sitt mål. — Vi medge, att Napoleon var något närgangen i sina fordringar mot sina allierade; att vi kanske fatt betala Finlaunds restitution med en del af värt oberoende; men hafva vi fatt betala Norge med något mindre? Och detta beroende hade I:o ej kunnat vara särdeles hännbart, emedan vi varit så aflägsne tran Rejsareräldets medelpunkt, och hade 2:o aldrig kunnat vara längre än under Napoleons lifstid: ty hans makt läg, såsom Alexanders och Cesars. endast i hans personlighet, Vart närvarande tillstånd, beroendet af en allt mäktigare granne, blir deremot allt mera tryckande, just derför, att vi dock skola söka soutenera apparancerna; ty vi kunna ej inse det vara lychligare, att inflytandet på vära angelägenheter nu sker genom personlig forbindelse med Regenten, än fordom genom förbindelse med particheferne. England vann ej på Ludvig NIV:s vänskap för Carl II. Att återföreningen med Finland ej låtit sig göra, om också Ryssland velat lemna detta land för värt biträde mot Napoleon, emedan Finland förklarat sig oberoende och ett blott skyddsland under Ryssland, af fritt val, som den Svenska historikern vill påsta, bevisar den Finska vara en chimere, hvilket Geyer äfven medgifver. Det mera lockande till värt förbund med Kyssland, som skulle ligga deri, att detta lofvat oss Finland, i fall fälttågets utgång blifvit olycklig, synes oss likväl lika chimeriskt; ty i detta fall lär det sannerligen ej hafva berott på Ryska, utav på Franska Kejsaren, hvad både vi och RFyssland fatt eller ej. Detta löjliga argument faller således alldeles bort. En Alliance med Napoleon mot England hade alldeles tilliutetgjort var handel och industri, genom det förstörande continental-systemet, säger man. IIafva de särdeles uppblomstrat genom motsatsen? Tvertom se vi att detta förhatliga system burit sadane följder för TYshkland och Frankrike, att de. genom inhemska fabriker nästan äro oberoende af och kunna tätla med England. Pa hvad fot star vår industri deremot? Vi parta visserligen ej. att detta vore det naturliga sättet att upphjelpa den: vi vilja blott visa. att äfven det onda, genom klokhet, kan vändas till godt. och wt Continentalsystemets svära följder endast varit ett jernspoke. Vi kunna således, i intet atscende, inse faran af en alliance med Frankrike ISI2: men vål det origtiga uti att sluta oss till en redan alltför mäktig granne och utt, till belöning derför och för det att vår Kronprins stridde mot sitt eget fidernesland, sin egen välgörare, beskatta en annan makt. som blitvit sin ed trogen. Men belöningen blef också derefter; ty den nation, som skulle bli offret for vår tjenstfärdighet, har vetat att vånda det onda till godt, och aterförvärfvat sin sjelfständighet. sin nationalitet. just då den var dömd att vdHideles förlora den. Af allt detta framgår imellertid, att IIerr Ceyer. i vissa sall. står på samma punkt, som förut eller t. oo. m. gatt tillbaka. Till tröst för velerbörande visar det äfven, att Herr Ceyers såkallade aflall ej varit så ulvarligt, och att dervid kan användas anekdotens att om han blifvit kullbläst af dagens vindar, så blir han väl snart uppblåst igen. Vi bedja ionom dock besinna, att ett återfall är värre än sjelfva sjukdomen. ii RE