VV RR Mangen vill i åe uppträden, om hvilka jag ofvan nämnt, se endast en liten början till sådaue af en allvarsammare natur. För min del är jag alldeles icke af samma tanka. Visserligen herskar någon oro i Danmark, men den har en helt annan grund, neml. i folkets trängtan efter ett friare statsskick. Denna trängtan är naturligtvis en följd af den allmännare upplysning, hrarutaf Danmark är delagtigt. och min sullkomligaste öfrertygelse fr, att Danmarks Konung, oaktadt alla protester från de absolutistiska hofven, till följe af la force des choses, snart måste ge en fri konstitution åt sitt land. Och det är lika naturligt att ett folk, då det kommit till myndiga år och vet att bedöma sina egna fördelar, maste vara berättigadt att gemensamt med landssadren öfverlägga och besluta rörande dessa, som att en son, då han hunnit till mogna ar, bör gå i samråd med sin far om hvad som kan uträttas till familjens bästa. Kejsaren i Ryssland passar det ganska väl att regera med mäster Erik, emedan Ryska folket i politiskt afseende ännu icke hunnit från de är, då agan är nödvändig. Visserligen medgifves, att det vore väl, om åfven Hyska tolkets uppfostran gjordes efter en method, som litet mera närmade sig den Fomssea-ska; ment emedlertid. om man äfven måste medge, att klatscharne af karbasen och sersan höras nog ofta, och utöfver hvad behofvet kunde vara, så kan dock icke nekas, att nationen, genom alltför stor efterlätenhet, kunde vänjus vid olater, hvilka den vid mognare ar ej vidare kunde atlägga. Men for Danmarks folk, som är en Åmognad man-, maste det vara förödmjukande att se riset ännu hänga på väggen, och att i politiskt afscende bli behandladt, snart sagdt, som ett barn. Det stora steg Danmarks nuvarande Konung, genom införandet af rådgisfvande Stånder, tagit till bildandet af ett friare statsskick, är redan ett gunska vackert offer ät upplysningen, och ett betydelsefullt erkännande af hilligheten utaf tidens fordringar; och om man äfven ännu maste anse detta steg blott som en halfimesur, så år det emedlertid ett steg närmare målet. Man kunde visserligen hafva kommit hastigare till malet genom ett språng , men i gdåendet ligger alltid mindre äfventyr än i språnget, och blott rörelsen sker framåt, så är hufvudsaken vunnen. IIos oss gör man allt sitt till för att aflägsna sig ifrån det en gång hunna målet, men det skall väl med Guds hjelp icke lyckas, och kan det heller icke, emedan saådant vore emot naturens ordning. Danmark älskar, efter min öfvertygelse, sin Kung för högt, för att under hans tid med väld vilja tränga sig fram till det mal för dess politiska sträfvanden, hvartill det omsider bör och mäste komma. Den vackra nationalanda, som lifvar Danska folket, är en borgen för, att det, under hvilka förhällanden som heldst, skall bibehålla sin Jelfständighet. och, stödt på, denna, kan det med lngu afbida det ögonblick, då ställningarne kring den uppförda byggnaden böra borttagas, och denna kommer att visa sig i all sin arkitektoniska skönhet. Om den äldrige Konungen icke fullt kan fatta den unga tidens kraf, så bör detta ej väcka så mycken förundran, ty hvarje tid har sina fordringar och sina män, som ensamt första att sullKomligt sätta sig in i och bedöma alla de för den egna förhållanden; men det vissa är, att Danske Kungen at hjertat älskar sitt folk, och derföre bör man ej räkna så noga med. om han nagot misstager sig om sättet att göra det så lychligt han önskade. Hvad thronfötjaren betrårlar, så är jag öfrertygad om, att ätven han är Dansk till kropp och själ. och man bör dertåre hoppas, att han nog redligt fattar sin ställning, för att en dag, då ordningen kommer till honom, inse nödvändigheten tör sig och laudet utaf att på fäderneslandets altare göra ett brännofler af den numera urväsxta souveräniteten. Men för att återkomma till Tulluppträdena. så mäste jag närmare förklara, hvarför jag anser dem dels vara af en föga strattvård, och dels af en föga oroande beskaffenhet, om man afser det allmänna lugnet. I förstnämnda fall anser jag det vara temmeligen förlatligt. om individen, då han ser sig förnärmad genom kränkandet af någon utaf sina dyrbaraste rättigheter, för ögonblicket förifrar sig, och uthkräfver en sjelfhämnd. hvilken genom lagarne egentligen är förbuden. Jag vet ganska väl. att om någon ger mig en örsil. så är det icke rätt af mig, om jag hugger igen, utan att jag bör i Ålaga ordning stämma min antagonist, och få honom att plikta 16 sk. Banko; likväl tror jag icke. att man hade orsak att så strängt bedöma mig, om vid ett sadant tillfälle min filosofi för ögonblickelt förlorade sin. jewnvigt. Det är af denna grund som jag anser den visserligen i det hela ötverilade fönsterinslagningen i Ålandsgränden i somras för föga fördömlig, och som jag håller för att Danska Regeringen gjorde bäst, om den gjorde så litet som möjligt aflär utaf de nu timade kunstuppträdena. Tiden annoterar dem nog, och når det kommer till doms, så får man väl se, att man å ömse sidor haft tort: och vid en sullkomligen rättvis afrägning af anledningar och följderskall man lära sig inse nödvändigheten utaf att så litet som möjligt ge de förra, för att så mycket som möjligt undvika de senare. Men om man åt de i sig sjelf betydelselösa uppträdena ger mycken vigt, och för deras skull rör upp himmel och jord, då förhindrar man sjelf deras öfverlemnande åt glömskan, och om i sådant fall lågan flammar opp, så skylle den sig sjelf, som flägtade på gnistan. i Såsom ett bevis på att Vitalis hade rätt. då han sade om orden att de äro små troll., må anföras den hiskliga sensation ett ord i Aftonbladet nyligen här väckt. Detta ord är allmosor, hvilket förekommer, om jag rätt minnes, i en Recension öfver Danske Diktaren Andersens skrifter. . Danska Nationaliteten har funnit sig ytterst sårad af Aftonbladets uttryck, att Danmark vore ett land, som lefde af hela det öfriga Europas allmosor. Jag tar för afgjordt, att Aftonblads-recensenten på intet vis hade för afsigt att genom: detta uttryck såra, men det har alldeles ingenting att göra med etiekten, och man måste väl tillstå, att, om Danskarne harmats öfver det obetänksamma yttraudet, så hafva de deruti haft ganska rätt. Sverge är sjelft ett fattigt land. men det berättigar ingen att derföre göra det till föremål för hån — tvertom är fattigdomen ofta mera aktningsvärd än rikedomen — och om, i afseende på Danmark, det egenteligen varit åtankan på Sundska tullen, som töranledt Aftonblads-recensentens yttrande, så var detta så mycket mindre framkalladt, OA 9. O. CCi 3 äoO Ahillirhatan af