Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1839, sida 2

—— . KB6ss6Y— XT a ee ren —! A — Vid underrättelsen om LUIDYWIG BJönreKs död. Ja väl Dig, gode yugling! ren Du har Det malet natt. dit all Din sträfran var. Ditt hjerta gaf Du cj deu usla verlden, Der synden bygger tempel upp ät flärden. Du sick bland tidens oro lugn och stark. — ILugu som en bäck går fram i stridens mark Stark som ett vattenfall. när stormar ryta: Ej deras våld den starka våg kan bryta. Inom Dig var Du sluten. Mängden säg Den ädla själen ej, der skönt han låg Dold af Ditt stilla anspråkslösa väsen , Liksom en lilja gömmes mellan Cräsen. Du var så varm för frihet och för ljus, Den savna trillet, som ur jordens grus, Ur syndens gyldue bojor löser anden, Det ljus, som Ivser till de högre landen. Varmt brann för vetenskapen ock Ditt nit: Med heligt allvar och med ädel flit Du forskade, al kärlek till det sanna — Ej för att vinna lagern kring Din panna. Nu krönes hona af lager mera skön. U An den, sow under Skånes sol står grön. — Ej blef Du iklädd korsets skrud på jorden; Men nu Du är en prest i himlen vorden: Nu våss Dig i det höga tempelhus En prestskrud af fullkomlighet och ljus, Och från det altare. der knå Da böjer . I evig segerglans sig korset höjer. Ilaf tröst. o Moder! som han var så kär Den, Åu kan då som han, Iycksalig är. Och. Syskon! hämmen Edra tararflöden! Till rätta lifvet gick han genom döden. L. E. 0. 1 å