Vår mycket håcklade Revy af Landsortsltilningarne bar. till vår skgnad, i mer och mindre mohn, likväl funnit efterföljare, så väl i bufrudstaden som landsorterne, och senast i Lunds Feckoblad. En sådan fortfavande uppmärksamhet, egnad åt landsortspressen, skall tvifvelsutan visa ett högst helsosamt inflytande, väcka och halla de Redaktioner vakna, som ej ohjelplivt insomnat. Att vi. som gifvit initiativet, ej skola försnmma oss, dervim kunna de vara orm eriygade. I sina prenumerations-ammälanden halva t. o. m. någia redan lofvat, att så litet som möjligt aftrycka Stockholmstidningarne och hvarandra. Det blir en stor vinst för pibliken: störst likväl för dem sjelfve. Länge har en ny Thorborg i romanlitteraturen väckt allmänbetens rättrisa uppmärksamhet. Vi mena förf. till Consinerna o. s. o. Hvad man också kan hafva att anmärka mot dess alster, underhållande äro de alltid, genom sin lätta stil, sanningen af karaktersmäålningarne och hvardagshändelserna i det högre och lägre svenska samhällslifvet. Senast har denva Thorborg skänkt ess Stondsparalleler, hvilka. hrad också må sägas deremot al Ilerrar Rec. i vart tycke, ganska väl försvara sin titel: ty, likt tvenne parallela linier. Komma de stand. som deruti skildras, så väl i flerrmans barndomssom ungdomshistoria, churu nåra de ibland tyckas nalkas hvarändra, dock aldrig att sallkomligt sawmanträffa och amalgameras. Och sa förblir väl också förhallandet i verkligheten. med få, på det hela intet hetydande undantag. tills tidenmäktiga band fullkomligt hunnit vånda upp och ner på den rangordningens stege, menulskornas därskap upprest. Ett annat fel kan deremot. med skål, förcbra, fört. och som vi ännu ej sett någon anmärka: men som, beblagligtvis, betager oss allt hopp om en fortsättning al arbetet, en utveckling at Ae personers öden. för hvilka fört. vetat att så lifligt intressera USaren. Fört. har näml. öfverallt angilvit dat. 1S3, anfört nyligen utkomna skrifter och på ett ställe t. o. m. sagt, att fHerrman ville bli Magister. I839. Händelseu har således passerat för ett eller par är sedan. Huru kan Fört. då redan veta hvad som händt errman i en lång framtid, som dock på flera ställen antydes, såsom. sid. 197 i första delen. vid afskedet från Josösliu: sid. 119 och 198 i tredje delen vid asynen af Blenda ined (iabrirllu i knäet och af Bleuda sörjande 0. sov. Förf visar sig der ej allenast som berättare af det redan skedda, utan jemväl som profet. och det t. 0. m. ej sasom talande i Futuornn utan i Proteritom. så att det tillkommande redan synes, såsom skett. Huru Förf. skall kunna reda sig ur detta dilemma inse vi verkligen ej, ej heller huru vi skola kunna vänta oss en fortsättning af dess hand. Det enda medlet synes oss vara att öfverlemna dennas utförande. såsom testamente at en dotter. Dock, hvad är en YFört.. en Skapare, he e en Gud omöjligt?