Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1839, sida 2

sin mening båst hvarenda tror, da, med en myndig ton, först sadren börjar orda så: Låt det en toddy bli, deraf vi lust och glädje få, och själen blifver fri. Nej, sade mor, det går ej ann, nej, äggöl vill jag ha, då få deraf ju alla man, och det är alltid brat Hönsgumman skrek: Nej, nej, nej, nej! det aldrig blir utaf; förtäras genast far det ej det mer skall kasta af. Vi hönan lägga dernppå, när först hon flera lagt: förökadt hönshus då vi få. Nu jag min mening sagt. ?Fy! hvem vill vara så der snål! Nu dottern högvist pep — Jag vill det ha till skönhetstvål, Jag nyss lärt detta knep. Pah! sade sonen, pannkaka är likväl aldrabäst. Dertill jag. mamma, vill det ha, så far du mig till gäst. Så hvar och en sin egen håg i rådet vägde blott. På Comiteers stora våg så har det alltid gått. Den ena mot den andra stred af intet annat skäl, än, att han blott sin vilja led, och gerna förde gräl. Så streds om ägget flera dar, förutan vett och sans, tills far det slutligt. våldsamt tar, da ruttet det befanns. —