Anekdoter. En far berättade en gång med mycken förnöjelse för sin son, att en af deras vänner hade fått Cordon och Crachat. Gossen, som blifvit methodiskt undervisad i Fransyskan af sin magister, förundrade sig, att fadern vid denna berättelse såg så gladeut. Hvarför skulle jag ej det, frågade fadren, nyid en så glad tidning? Jag intresserar mig för min vån, som för mig sjelf. Sonen. Är den nyheten glad, och skulle pappa vilja att det hände pappa? Fadren. Ja visst, af allt mitt hjerta. Sonen. Det är otroligt. Fadren. Hvarför det? Sonen. Jo, det betyder ju, enligt dietionären , att han fått repet och blifvit hesnottad. Visst har en spesogel, som det är så godt om i Frankrike, hittat på dessa. benämningar för så ärerördiga saker; men att de blifvit eccepterade, är det obegripligaste. De må väl ej våra symboliska? Ludvig XIV företog en gång en resa, som kallades Hög, oaktadt den, till det mesta, gick genom de flackaste delar af landet, och man förundrade sig öfver det ofantliga antal hästar, som dertill uppbådades. Deri ser jag ingenting underligt. sade Mad. de Sevigny, han åtföljes ju ef hela sin samiljs, alla trogna embetsmäns och redliga undersåters välönskningar. s —e3s :::3::.ngn.n.g TTT