borgare icke hafva något att frukta. Underdånighetskänslan är således kränkande för den af medborgerlighet. Baron Palmstjerna har i alla fall gjort en god, början, och jag tycker mig i hans tal blott se en omvändning af fabeln om Åsnan i Lejonhuden, ty här upptäcker man snarare ett Lejon under en Åsnahud. Hvad åter Prosten Anjous tal beträffar, så skall Gud veta, att, hvilket af nyssnämnde djur det erinrar om, så, åtminstone är det icke Lejonet. Det erinrar också väl just icke om nagon viss fabel, men deremot år det en dugtig fabel sjelf. Utan tvifvel har Herr Anjou haft i kikarn att vinna Asops rygtbarhet, då han talat om denna stora utveckling och förkofran, hvars tillvarelse icke kan bestridas, och som båst bevittnas af landets allmänt stigande välstånd. Synes mig eljest att Prosten Aujou allt för väl kunde spara på sin fantasi till sina predikningar, der den kunde ha ett triare spelrum, ty uppgifterna rörande den himmelska lycksaligheten äre mindre underkastade kontroll än de om den jordiska. Du kunde kanske rara god och vid tillfalle underrätta mig om en sak. Man såger neml. här, att der H. M. reser fråm, församlas vid vågen, enligt Länsmännernes befallning, eu slags elektoralundersåter, hvilka utmärkas från den öfriga hopen derigenom att man med ett stycke krita satt tecken på deras hattar. En nyligen hitkommen landsman hade sett detta, och sade, att det vore nn den modernaste metoden att utmärka kända tänkesätt. Det är fägnesamt att se, huru äfven i materielt afseende man vet att använda hvitmenande ingredienser. Af Stats-Tidningen ser jag att man låtit ekonomien gå förut. Det är ganska förnuftigt, ech vore väl om man denna gång kunde akta sig för att låta den komma efter. Hur ekonomi kau köras på packvagnar, kan endast den begripa som är invigd i hofspråket, men att det verkligen varit fallet, kan man döma af körsvennernes framfart. Men det är kanske inte saunt det der som berättas om den ihjelkörda hästen och postiljonen. Skulle dock så vara, så har man åtminstone icke råkat på nägon postillon damour, ty de känslor som af sådane berättelser väckas, hafva alldeles ingenting gemensamt med kärleken. Men föga bryr jag mig om alla Kongl. resenärer på pack — och andra vagnar. Tacka vet jag dem som åka på Diligencen emellan. Hamburg och Köpenhamn, ty bland dem är Fröken Johanna von Schoultz en. Hon har nu kommit till staden, och flyttar i detta ögonblick in i samma hötel, som har den oskattbara lyckan att räkna underteknad bland en af sina innerånare. 3Z333n3n33n333333333333333——