Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1838, sida 2

ANMÄLAN. Få dagar till — och den tid är förhanden, då allmänheten skall få se en ny Meteor, med Stormvindens magt, fart och alltomstörtande verk ningar, framila på den publicistiska banan. Förtjusta a! den lyckliga ideen att från Göthernas borg utgifva en tidning med namnet Stormklockan, på fransyska Le Tocsin, detta milda Instrument, på hvilket Robespierre, Danton, Morat och alla tiders Masanieller spelat sina menniskoälskande variationer på savorit-themat Åå la lanterne, hafva ett sällskap Antilitterateurer förenat sig om en tidning, benämnd LARM TRUMMAN, eler signaltidning vid Stormklockstillfällen. — Hvad, utropar man, Antilitterateurer utgifva en tidniug! — Ja värde läsare, har du ej förnummit. hurusom allt ifrån den stund då Argus, Polyphem . Phosphorus och alla de Atterbomidiska snillelostren frigjorde Svenska folket itrån den så kallade Academisuiska tförsteningen, hurusom hvarje tidningsredaction lyckats, i samma mån som den varit illiterat. Beräkningen är saledes å vår sida rigtig, och om vi ej misstaga oss, varder allmänheten gynnandes företaget. Tidningens yttre kommer helt och hållet att rätta sig etter Stormklockans, samma format, samma stilar, lika manga spalter, — begagnar Stormklockan till sjelfva namnet ue der ofantligt stora och vackra stilarne, som synas beräknade för ett placard uppslaget på en knut, så varda ock vi dem begagnande; tryckes årer ordet Stormklockan med de små bokstäfverne som pläga utmärka tidningens ordningsnummer eller huru ofta den stora ridningshöken Hof-Cansleren varit i hall med de publicistiska dnfvoliknelserna.då skall vår Larmtrumma bli sammandragen till en slik petitesse, att intet obeväpnadt öga skall redigt kunna läsa den. Med ett ord vi skola likna Stormklockan så noga, att Gothen sjelf skall ännu en gang utbrista: OO imitatores servum pecus! Uti ett afseende torde likväl vär tidnings yttre komma att skilja sig från Stormklockans. Vi kunna ej motsta begäret att på första sidan hafva en vignette. Den utmärkte artist, hos hvilken Publiquen står i skuld för Carricaturen Massacrev la ennaille har godhetsfullt gått i författning am en colorerad Litbographie, hvilken kommer att pryda vär signaltidning. och föreställer en högst diminutif Trumslagare, en rigtig tumme-liten, ej längre än en ordinair rökgubbe, med en ofantlig allegorisk bastrumma på magen, hvars ena ända föreställer Samtiden, den der af honom erbarmeligen piskas, ej som vanliga trummor med en qvast, utan med ett gissel af jern: den andra, föreställande framtiden, får väl skonsammare slag, men ljudet är just derigenom så mycket mera pompenst. Trumslagaren skulle vi oändeligen gerna velat föreställa sans-culotte, men vissa betänkligheter ha förmatt oss afstå fran denna snblima idse; att han deremot år utrustad med röd yllemössa, hvit jacka, röda byxor och blå strumpor förstås af sig sjelf. Klädet som hänger öfver trumman, utmärker i artistisk fulländning, jemförlig endast med Vulcani odödliga arbete på Achilles sköld. genom ett härligt broderie, allt det stora och märkvärdiga som hos oss skådats på publicitetens horizont, allt ifrån 1809 intill 1889. Fran Grevesmöhlen di latrante memoria, ånda till första klämtningen i Stormklockan. O läsare! baxnas du ej för ett sådant underverk ? — Hejda likval ännu ett ögonblick uttrycket af din beundran och nedstäm dina känslor till dess lof. Dig väntar en större öfverraskning af Tidningens innehåäll. Först och främst eftertryrka vi ord för ord, allt hvad som står i Stormklockan, ej endast derföre att den lomhörda publiquen väl behöfver att höra samma goda saker tvenne ganger, utan, upprigtigt sagdt, derföre attinom redactionen finnes ingen som har förmåga att underhålla hvad de förtretlige Engelsmännen och Fransoserne oeftergifveligen fordra af sina Publicister, eller hvad de kalla en leading article. Vidare skola vi, som fullblodsspurlingar, eftersnoka i alla landsortstidningar allt det ovett. som der kan finnas mot vissa våldigheter, och med yttersta skyndsamhet reproducera det. Intet enda nummer skall utkomma, i hvilket vi ej skola jemra oss öfver indragningsmakten; intet enda nummer, i hvilket initial-bokstäfverne S., H. och N. skola saknas. Drunknar en fyllhund, prompt utropa vi: ack om det varit N. N.! Hänger sig en arrestant, se höjden, infalla vi, dit N.N. borde befordras; och om vid våra lån, vi någongang tillägga någon anrättning af vår egen, skall läsaren finna att vid dess kryddande har senapen alltid blifvit försatt med en vederbörlig dosis Cayenne-peppar. — Med ett ord : den bittraste satir, omväxlande med det högtidligaste pathos, skall rättvisa det buller vi ämna göra, ty lector candidus skall veta, att när Stormklockan ljuder och ej oftare, är Larmtrummans dån hardt nåra, den sednare skakande de lågre regionerne, under luftsvallet som orsakats af den förra i de högre. — Det blir ett obegripligt våsen, snarlikt fanfarerne af den sista trumpeten. — Prenumeranter och andre medborgare! gån aldrig mer utur edra boningar utan bomull i öronen! När vi fått höra intensiteten af Stormklockans ljud, och således kunnat bestämma den grad af spänning, hvilken bör gifvas åt skinnen på Larmtrumman, för bibehållandet af Instrumenternas harmonie, skall prenumeratiou anmälas. REDACTIONEN.