Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1838, sida 1

Om Fursten. Man måste afstå ifiån att vara Kung. eller underkasta sig kungavärdighetens villkor. Den, som är blotistålld för allas blickar, är skyldig alla efterdömet utaf sina löftens helgd, af sin aktning för de eder, som han aflaggt, för de lagar, han stadgat eller samtyckt till. Dess händlingar böra städse öfverensstämma med dess tal; det är för honom angeläget att vara ansedd, såsom ihärdig i sina företag och upprigtig uti sina yttranden. Valet af dess omgifning, af dess ministrar, af dess generaler, af dess agerter uti styrelsens alla grenar, bör icke falla på andra än sådane mån, hvilkas åsigter, tänkesätt, intressen och yttranden åro lika upprigtiga som dess egna; ty om han regerar ett fritt och af lagar ensamt bundet folk, så gifres ingen större anledning att draga dess ärlighet i tvifvelsmål, än om man ser honom anförtro vården af dessa lagars helgd och deras verkställighet, åt förfåktare af träldomen och den oinskränkta makten. Den hanquier eller handlande, som till kompanjon eller medhjelpare skulle upptaga bedragare och personer af erkänd oredlighet, skulle förgäfves skryta med sin redlighet i assairer, med pålitligheten af sina förbindelser; det allmänna förtroendet skulle draga sig ifrån honom. Men en Konungs ministrar äro ansvariga, skall man säga! Denna ansvarighet, om den funnes, kan vara en säkerhet i anseende till dem och icke en ursäkt för honom; ty hvarföre skulle han bibehålla dem, om de satte sig emot hans vilja att vara rättvis, och att styra endast efter lagarna? Och om det händer, att de, under bedrägliga söreställningar och