Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1838, sida 1

Politisk Spaltfyllnad. Pirum nostrum parium, Cum rulleri ruri rarium. Kronfogdarne. Hved det är tresligt och roligt, att lefva i ett sådant land som Sverige! — trefligt, emedan man kan trefva sig fram med litet nog: roligt, emedan man kan ha roligt åt sjelfva oroligheten. Under det att Spanska pepparn på Europas vestra kust tager lifvet af folk och boskap och Christinos och Carlister, under den heliga Alliansens beskydd; skjuta till mäls på hvarandra, utan att oroas icke en gäng af de öfriga Europeiska Kabinetternas väderbössor; under det att England och Ryssland ötver Persten knyta näfvarne mot hvarandra, och tilldela hvarandra nagra sidosparkar i Tocherkassien; under det att Turkiet och Egypten som bäst tvinna hop de snaror, hvarmed de snart nog hals öfver hufvud skola falla öfver hvarandra, och Grekerna, älfven å sin sida, börja slå volter med de Egyptiska gråshopporna; under allt detta, säger jag, lefva vi här ganska vål på vanlig husmanskost, och hafva dessutom de. efter hvad som skall synas vid det snart fulländade ärets bokslut, icke lidit brist på godbitar. Den enskilta välgörenhetens hjelpkällor hafva släckt lågorna af Wexiö brand. Svea Rikes Erkebiskop har öst både med banden och tungan, så att han blifvit matt i beggedera delarne. Crusenstolpe lefver dietiskt bäde till kropp och själ. Sommaren är, Gudi vore lof! förfluten: Vi hafva svettats ej sa mycket för den majestätiskt lifvande Solens strålar. som för det Kongl. Andra Lifgardets bengaliska eldar. Ej allenast den blåa himleu, utan äfven det blåa gardet har hvälft sig öfver våra hufrudhar och lifvat myrorna derunder; ty huru flitiga hafva vi ej allt sedan den tiden varit? Franska spektakler både i Operahuset och på gatorna: — fönsterrutor och rabulistbyxor sönderknackade. Mosaister och Methodister i fri rörelse; — utoch innanläsning af kassakistor och biblar: — pengar och botpsalmer i full klang från Ystad till Haparanda. — Vintern har nu inträdt. Det är nu af köld och ej mer af rabulism man backar tänderna. De basade hurrabasarna lunka in i sina iden, önskande ingenting högre, än att de hade de i sommarhettan så afkylande hasselknipporna i sina spisar. Ljusen tändas i husen och himlens åtjernor vexla silfver på sjöarnes isbank. Men på samhällets höjder slocknar ett och annat af de stora kronljusen; på dess svallis vrickar en och annan Gängare god-sin fot ur led, och blir ledig. Hr Hartmansdorfr lemnar, för första gåvgen i sin lifstid. rum åt en annan fre, än sin egen, och drager till Kalmar för att calmera sig. 1 glädjen deröfver promenerar Publicisten, den fula fisken, oaktadt den oblida årstiden, till Fiskartorpet, tager sig på Traktörsstället derstädes några sqvallersmörgåsar, åter sig in i dem ända upp till öronen, för att riktigt vara i smöret, som man söger. Ur Almroth fär vedermäålen på vedermälen-, som, oaktadt deras knapphaltighet och underhaltighet.. icke torde vara så lätta att smälta. En bagaredräng har vid Röda Boderne blifvit naggad, och en Jude, hvad man i mannaminne ej kan erinra sig, förklarad tör icke-slug. I nya templet på Drottninggatan är öfverflöd på penningar, men brist derpå i teater. kassan och Bankodiskonten. Kommitter, så väl för Kongl. Stora Teaterns räkning, som för de andra fattighusens i full rörelse. Natthufvor af träd, icke allenast på Riddarholmskyrkan och Brunkebergshotellet, utan äfven på alla andra, som på ett eller annat sätt söka skjuta mot höjden. Riks-embetet rådlöst och Bagure-embetet hrödlöst. — Teaira Nosocomica, Anatomica och Astronomica i Upsala sförökade med en Teatrum Thaliacum. Mångfaldiga opinionsyttringar i Studentegrpsen, och enfaldiga i Consistorium Academicum. Hin Onde skymfad af Östgöta Correspondent midt under ögonen på Linköpings Consistorium. Tullmälet har krupit ur skrubben och fått mål i munnen, och Allmänheten gapar deröfver, väl vetande att hon fått ett godt mål att tugga på, under det att nägra arma syndare, som satt det i halsen på sig, vändas och svettas erbarmligen, och se med bäfvan mot målet. Moderna Tidnings-korrespondenter och gammalmodiga Korrespondentartiklar. Litteraturtidningen har gifvit u andan, oaktadt hon aldrig haft någon anda. Vakar öppnas på Publicitetens frusna insjö till prenumerations-fiske. Vi inträda på sörhoppningarnas område: Fantasiens slaklina spännens emellan nutidsstolpar och framtidsmän, under det att förnuftet med förkylda fötter balancerar deröfver,