Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1838, sida 3

aska och 19 personer, bland hvilka församlingens sjdlasörjare, Commiistern Sjöberg, blefvo husvilla samt ännu dertill 42 andra brandskadale, så att inalles 61 personer befinna sig i den beklagansvärda belägenhet, att hafva förlorat hela sin för året pårälnade hrödföda och sitt utsädessörråd samt hela förlaget af hö och halm till utfodring för sina kreatur. Men i en tid, då nödrop från alla håll höra till ordningen för dagen, torde nöden i en aflägsen landsort mindre allmänt tagas i behjertande ), serdeles då vålgörenheten har på närmare afstånd ett vidsträckt fålt för sin verksamhet. Likvål anser sig undertecknad icke behöfvu misströsta, då han såsom förespräkure för desså brandskadade, hvilkas ställning hon efter ett flerårigt vistande i deras grann: skap bättre än någon inom detta område torde känna, vänder sig till Götheborgs aktningsvärda och för välgörenhet berömda samhälle. Han vet, att bland Golheborgs innevånare finnas mån. aktade i den krets, der de vistas, för uppofjringar till Christliga och allmänt nyttiga åndamäl och, hvad mer är, med välsignelse nämnda af unga och gamla i en undangömd landsförsamling ej långt ifrån Härlåäf, såsom de der genom ansenliga och frikostiga gäfror bidragit till inrättande af en folkokola för församlingens barn. För dem, som så verka, är nöden ej mindre nöd, derföre, att hon är så aflägsen, att jag ej kan sjelf se ligan, sum förlär de olyckliges hela egendom; är tacksamheten ej mindre tacksam, derföre, att jag ej sjelf kan se glädjetdren i det öga, der jag bidragit att eftorrka bekymrets tårar. De veta, utt Herren, som ser, hvad i löndom sker, velergåller det uppenbarliga. Men hvad uee icke kunna veta. år, att dessa olycklige Härlöfsböar. lika med det öfriga landfolket kring Werib, då nöden åfi ergick denna stad, i sin mån verksamt bidroge till dess afhjelpunde medelst frivilliga gåfvor af lefnadsmedel, byggnadsmaterialier , eldbrand ochi hvad unnat de tyckte sig äga mer än för det närmaste behofvet, icke anande, att deras egna bostäder skulle blifva rof för en likadan förödelse redan så tidigt, att de af dem, som de sjelfva bistått, ej kunde eller borde vänta någat tillbaka. De menniskovänner, som af denna framställning kunde känna sig bevekta, att med större eller mindre bidrag lindra den verkliga nöden, (så mycket kännbarare, som priserna pa byggnadstirke uch till och med på lifsmedel blifvit genom eldsvådan i Wexiö uppjagade till eu Jör orten ovanlig höjd.) torde bendget insända sina gåfvor till underteckaad, som tillförbinder sig, att till församlingens Pastor, Professoren och Elaquentie Leetorn vid Wexib Gymnasium, Mag. J. L. Wickelgrenöfrersända medlen och i Handelsoch Jjösarts-LIIdningen desumma redovisa. Götheborg den 24 November 1888. JJOH. GUST. EK, Elequ Poös. Lector; bor i å:dje väningen aå Juveleraren Blomstervalls hus: I Likväl har directe till församlingens Pastor en gåfva af 3 R:dr B:co med påteckning: från Götheborg den 10 Nov. 1838; af en okänd välgörare redan blifvit insänd.