på djupet med den, som så väl förstår att göra efter sin stora förebilds griningar och slingerbustar? Enda syftet med dessa rader är derför blott, att visa dem af våra läsare, som möjligtvis äfven få se Skånska Posten, att denna alldeles icke vetat eller velat veta sammanhanget med den rättelse af benämuingen Möllevången, som vi funnit oss befogade att anmärka mot Malmo Tidning. Den som genomögnat vär ovederlagda Revy af LTandsorts-tidningarne och de repliker, som töranledts deraf, kan dock ganska dått inse råtta förhållandet med denna anmärkning. Att Skånska Posten ej låtsar känna den förra, är likväl mindre underligt; ty dess egen bild framstår der måhända bland de bäst träffade och alldeles icke smickrande. Förhållandet med nämnde rättelse är emellertid, att vi, som vi våga tro, — sjelfva Sk. Posten torde ej förneka det — ej utan skäl, i nämde Revy aumärkte, det Skanska Tidningarne i allmänhet äro behästade med Skånismer, hvilket Malmö Tidning. sör sin del, ville bestrida, med undantag af att i sina annoncer hafva hatt namnet Möllevången, hvilket, enligt vär princip, borde heta Qvarnvången. Exemplet var illa valdt af Malmö Tidning, det 1å vi ej förs ty det kan aldrig falla oss in att förfindra ett Nomen Proprium, huru förryckt det också i sig sjelf må vara: vårt påstående var blott, att just detta ord bevisade, det Red. at Malmö Tidning ej rigtigt förstode hvarken Skånska eller Svenska; ty då hade den ej öfversatt förra delen af ordet och lemnat den senare oförändrad, samt att, om man ville öfversätta det, det borde heta Qrarngärdet, hvilket vi anse för rigtigt: bygdrde betyder på god Svenska ej allenast ett fält, utan en hel, inhägnad. mindre trakt, som vi tro är rätta betydelsen af Skänska ordet J äng. Deraf torde inses, att vår anmärkning alldeles icke gällde benämningen Möllevången, utan de skänismer, som öfverhutvud anträffas i skånska bladen, och löjligheten aterfaller ej på oss, utan på våra odvrängare. — Likaledes torde deraf synas, att vissa personer, da de gå sina patroners ärenden, ej sky äfven de eländigaste vapen mot dem, som i någon mohn kunna vara dessa misshagliga. Derpå sago vi jemväl ett talande bevis, på den tid, Minerva plockade sakallade juveler ur Aftonbladet, och att t. o. m. tryckfel ej försmas, derpå har man också exempel. Vi äro derför äfven beredda på dylikt; men kunna förut säga, vatt hvad som vinnes, Riddarära vinner man dock ej derpa. Denna sats kan också användas på det dumma och synbart af den lägsta afund dikterade påståendet, att Red. af Aftonbladet utöfvar ett slags envälde i Tidningseller Bok-verlden, som vissa enfaldiga styrelsens tjenstehjon vilja insinuera. Det förtjenar ingen vederläggning. Aftonbladet har derför också ej skänkt det nagon uppmärksamhet. Det gränsar till samma vidskepelse, ingitven af egen oduglighet, som tror, att den större bördigheten på grannens åker härleder sig fran trolleri. Gor din pligt och var omtänksam, se der hela hemligheten att göra guld. och med denna behöfver man hvarken frukta judars eller någon annans industri. Lika enfaldig förekommer oss den fruktan vissa tidningar yttrat, att landet skulle utarmas, Banken spolieras, deraf, att sillver utvexlas derifrån och utskeppas. Tror man då, att Banken hetalar hela landets skuld? Kan blott hvarje enskilt betala sin egen, så har det ingen fara, hvarken med landet eller banken. Har den senare endast silfrver motsvarande den utelöpande sedelstocken. sa är ingenting att frukta. och dennas förminskning behöfver man ej heller betara: ty för de ingangna sedlarne eger ju banken att åter inköpa silfver och utgitva nya sedlar; och rå förblifver allt i jemnvigt. Endast utgisvandet af sedlar, utan valuta, sörsåmrar värt mynt och medför de nyss, med så stora uppofiringar, öfvervunna olägenheter. Hvarför ropa de serrila tidningarne idkeligen pa bristande stil och talang hos de liberala? Jo, emedan de känna, att de sjellva, för att skenbart förbättra eller öfverskyla den sjuka sak de åtagit sig; för att, om . möjligt, taskspelarmässigt, som man säger. förvända synen pa folk, och inbilla dem, att korpen är hvit, behöfva använda alla möjliga sofismer och andra stilistiska konster, då deras vedersakare deremot ej behöfva annan vältalighhet, än den enkla sanningens sprak, hvilket later alltför obildadt i deras bortskämda öron. Detta språk blir ändå slutligen det mest öfvertygande. Förgåfves söka Minerva och konsorter att, som Thorild säger: måla son i rosenrödt!, dess sanna färg tittar ändaå fram och tillintetgör all deras fåfänga möda, under det sanningens kämpar endast behötva peka finger, för att fullkomligt afslöja det draperade djuret. Werib LänsTidning N:o 42, för d. 19 Oct.. innehåller vägra Tyskarnes omdömen öfver de af Biskop Tegneär utgifna Prestmöleshandlingar, lika smickrande, som rättvisa för den store Skalden och nitiske Biskopen, samt årofulla för det land, som fär tillräkna sig honom; men oberäknadt en mängd tryckfel i tyskan af tidnings-artikeln, hvilka man, ehuru, till större delen, nästan oförlätliga, ej vidare vill vidröra, måste man tillstå, att den profbit af Herr Mohnilkes Ofversättning, som på slutet meddelas. ej ger det bästa begrepp om hans tolkning. IIan återger t. ex. följande Tegnerska sats: Den Christendom, som tappas derigenom, den sitter alltför löst o. s. v., således: Das Christenthum, das dadurch gezapft wird, das sitzet zu los n. s. w. Hur år det möjligt att så misstaga sig på meningen af verbet tappas och ej inse, att det här betyder ej gertajst utan verloren wird.:? Serdeles vackert är det just ej heller att begagna tre das efter hvarandra, hvilket gevom ett enda welchest varit afhjelpt. Är det öfriga af öfversättningen lika väl lyckadt, som denna profbit, så gratulera vi verkligen Tegner att hafva fallit i så goda händer och benndra Tyskarne att de ur sådant nouscus hafva kunnat uppsöka den sublima andemeningen. Till Herr Mohnikes på Tegnårs verk bygda, odödlighet, torde det emellertid, på ett ganska eget sått, bidraga. Carlstads Tidning hugnar sina läsare med underrättelsen att i hela sin långdragenhet vilja upptaga Litteratuvföreningens Tidnings mästerligt ensidiga omdöme öfver de sorgliga uppträdena i Stockholm och öfver de deraf föranledda pamphletter af åtskilliga oppositionspressen tillgifaa Don Quixoter-, hvarefter följer en förteckning på dessa pamphiletter och Don Quixo2 J12 FF rp RR oo MR ab 1 1N NN LL