Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1838, sida 1

Politisk Bulletin för October månad 1838. Napoleon den II, som han sjelf kallar sig, eller Monsieur Napoleon, som han kallas af diplomaterne, beslutade sig att frivilligt lemna Schweitz. Det Franska Kabinettet hade. som förr är nämndt, fordrat af den i Luzern församlade landtdagen. att denne unge man, tillfölje af hans pretentioner på Franska thronen. hvilka han vid ett myteri i Strassburg sökt göra gållande, måtte formligen landförvisas; på grund deraf, att vänskapliga förhällanden mellan grannstater fordrade sadant. Detta vägrades af Kantonerne, framför alla af Kanton Thurgau, hvars borgare han är, med mindre det kunde i laglig väg bevisas, att han på sine slett Arenenberg och Gottlieben machinerade mot Frankrikes lugn. Att lata saken bero på en process. ansäg Frankrike bäde vanskeligt och förnedrande, således tillgrep det hotelser, hvilka understöddes af de andra i Luzern församlade diplomater. ech slutade med att sända em armåe till gränsen, från hvilken det kastades en i krigisk ton affattad dagsordre öfver J urabergen. Detta hade till verkan, att alla urmakare i gränsdalarne bildade guerillakorpser: att Geners borgerskap förvandlade alleerna utanför deras stad till förhuggningar: att Waadtlandeta behyggare grepo till musköten; att Schweitziska Nationalföreningen, denna qvintessens af den helvetiska liberaliamen författade en elektriserande uppmaning till det Franska folket, dock, för det första, utan att kungöra den, och att Förbunds-regeringen organiserade tvenne armeer. Frankrike hade hoppats. att dess demonsirationer sknlle uppflamnma partiandan mellan de nedtryckte Aristokraterne och de sedan ar 1831 segrande demokraterne i Kantonerne. Detta lyckades emedlertid icke; och då Herr Napoleon fordrade pass till England och fick det påteknadt af den Brittiska Gesandten vid Förbunds-regeringen, kunde striden anses som slutad. Man ser häraf att Ludvig Philips thron just icke star på den fastaste grund, och att den Franska penninge-aristokratien . detta Juli-konstitutionens element, kan skakas af en stark bonapartistisk-republikansk vind, som medtörer svärmar af politiska gräshoppor, likt Proletarier. I stället för oafhängighetsförklaring och krig på lif och död, betalte Mehemell Ali med många undskyllningar sin tribut till Porten och törärade Sultan dessutom ett af guld och briljanter bestående palmträd. jemte flera kostbara rariteter. England hade nemligen atslutat en ofoch defensir-allljans med Turkiet; en Ergelsk eskader förenade sig med den Turkiska i Archipelagen; Emir Beschir, Drusernas hösding i Libanon, gaf Ibrahim Pascha i Syrien sura miner: Abyssinierna. goda Christna. men fruktansvårde fanatiker, hade nedsablat en Egyptisk bataljon i det guldrika Sennar; i det lyckliga Arabien var intet att vinna med svärdet och endast några småsaker med penningen: kort sagdt, den gamle Pharao på Nileus stränder vågade icke gå genom det röda hafvet, som lätt kunnat uppslnka honom, och betalte sin tribut. Dermed slutade ock denna strid. Att Engelsmännen och Perserna pröfvat sin styrka på vågen mellan Buscheir och Rosenhagarne vid Schiras. är ett opålitligt rykte. Utan blodeutejutelse hafva de förstnämnde tagit besittnivg af en ö i Persiska viken, hvarifrån de kunna beherrska Persiska floderna. Det Franska herraväldet i det nordliga Afrika befästes bättre af Marskalk Vale än af alla hans förmän; ty hän är en ärlig krigare och ingen snytare. Algier, Oran. Bona och Constantineh befinna sig i förträffligt skick. Abdel Kader år sysselsatt med Araberna i öknen, och den från Constantineh förjagade Achmed Bei söker förgäfves att blifva Beiens af Tunis svärson, för att försäkra sig om en tarflig utkomst. Fiender har således icke Frankrike på detta hall. Greklands Drottning Amalie se vi i Bern. hvarest hon umgås med sina från Oldenburg inträffade slägtingar. Af hvad anledning hon. sannolikt blott för någon tid, öfvergifvit gen älskade Otto:t, som Bairarne kalla honom, kan icke inses. Hennes Rike är i största behof af den tredje och sista afbetalningen af det lån, hvilket Ryssland, Englånd och Frankrike garanterat; men med utbetalningen hafrer det sig icke så lätt, och i Bern finnes väl ost och mjölk i öfverflöd, men icke penningar. Lika litet känner man anledningen till Konungens och Drottningens af Neapel hastigt påkomna resa till Messina. Avisgranskaren famlar i våra dagar i lika stort mörker, som fornforskaren, hvilken söker att bringa ljus i de första menniskornas historia. i Hvad skall man Säga om Kejsar Nicolaus? Följa vi Franska och till en del Engelska tidningarne, så är han en despot, en tyrann, som icke ens tillåter sine undersåter att klåda sig efter deras egen smak. Tro vi deremot de goda Tyskarne, så är han den mest humane, Ålskvärde och okonstlade furste under solen. Under sin sista vistelse hos dem var hån lika frikostig som under sin föregående, och har han, och bans ännu resande älste son, uppmuntrat mången sattig Konstnär. Hans Gemål. Keisarinnan. heskrifvobe ASEA Mån AGA FRFRH)VAxAA