Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1838, sida 3

— (InSsSändd.. Till OLE BvILl ). Stk upp! Stå upp! Var nära vid tonernas bimmelsfård; Hvart ljud, En Gud, Sig svingar så lätt till en högre verld. Från jorden, mot molnen, det blixtrar, det ljuagar, Och tonernas Bifrost, den svigtar, den gungar. Triumfvagnen flyger med gnistrande fart, Omstrålad af bifallets facklor så klart. Och hör du sogelsång i dunkla lunden, Och hör du trogen kärlek hviska der. Och hör du klockans ljud i aftonstunden; Allt målar konstnärn troget för dig här. Och hör du suckar ifrån en som lider, Och ångestrop från qvalda bröstet gå; — Din känsla krossas, men du gläds ändå, Ty det blott döda strängen är som qvider. Vid midnattstimman Han döda kallar Ur deras grafvar. Och vill han teckna Hur morgon randas, Hur fästet rodnar, Och sol sig höjer I herrlig glans — Ej honom sviker Hans trogna pensel. Hell dig, du Drott uti tonernas land! Vi hänryckte följa din fana — Och råcker till sluts du till afsked din hand, Du ledsagas dock på din bana Af tacksamma hjertan. Der nere i Söder Beundran du skördat. Här trosasta bröder Beundran dig skänka, men vänskap också — Det Nordbon, den starke, dig bjuder uppå! När ditt läf kring verlden skallar, Glöm icke dock ditt gamla hem! Glöm ej Nordens gröna Tallar, Fjellen, de höga, glöm ej dem. ) Karakteren i dessa verser torde lätt röja, att de icke äro ämnade att utgöra ett genom sig sjelf bestående poetiskt stycke. De äro neml. tillkomne på samma gäng och sammanvuxne med till dem hörande musik, och kunna följagteligen utan denna senare ej utgöra något sjelfständigt helt. Att verserne kommit att tryckas, torde således få skrifvas endast på räkning af den tillfällighet, att Herr Bull nu står färdig att för lång tid lemna Skandinavien — ett ögonblick. då uteblifvandet af eu hyllning måhända mera rättvist framkallade klander, än hyllningen sjelf, genom det att dess form ej vore fullt adaquat emot den talang, ät hvilken den var egnadFörf.