(Insändt.) Några ord till Gymnasisternes Shrifvare-Biträde. Tystnande för en viss imponerande auctoritet, vördande en utmerkt Gymn.-Lärare, vill man nu icke vidröra kingiga saker, ej upplyfta ett täckelse. som varit nära att borttagas, ej ingå i kritik öfver en Lectors skrift :) — om hvilken det blott anmärkes. att han icke var opartisk. — En skollårares (djupt kända) beroende ställning i lifvet kräfver härdning mot lidande, vana vid tystnad. Nägra ord kunna dock ej undvikas för Eder, Ni som med tvenne kändliga inserater tagit Er före att göra inhuggning på en oskyldig person. Det är då offentligen medgifvit, att inga öfvermagar framkastat de tvenne djekne-brefven, och det är en känd sak, att en af deras prieceptorer åtagit sig denna möda. Ja, det är Ni, min herre, som, vand att expediera på beställning, medelst brefvens författande tillköpt Er ett kort stillestånd af dem. för hvilkas missaktning och täta opinions-yttringar Ni städse varit ett olyckligt föremål. Ej nog slipade, ej nog elaka, att framsända dylika skrifvelser, hafva de uti Eder vetat förskaffa sig en lika lättfotad som lättköpt Rabulist, hvilken de, enligt nyss antydda convention, fått att framkrypa som deras tjenstvillige champion, utstyrd i djeknemundering. 10. Ni är den rätte gossen, en vacker gosse, som springer sådane ärender. Att så var, visste man ej om, då svaret (Se N:o 34 af detta Blad) ned-krefs. I detta svar låstes det uttrycket förtråflige lärare. ett uttryck. vid hvars fällande intet undantag föresväfvade den skrifvandes sinne. Det är på grund af detta yttrande Ni dragit den förmånliga slutföljd, att Ni inclusive hörde under samma categori. Men det är med det uttrycket ungefär som med det en stor man till eder fälde: (då Ni uppvaktade Honom med de vanliga versarne) Vous etes un bon citoyen. Med lika befogenhet kan M. H. tillegna sig båda. Likväl kan M. H:s medvetande säga, huruvida ej ändå ett undantag hade bordt anbringas: em det icke bland G.-lärarne dock gifves en, på hvilkens nacke den allmänna oviljan längesedan satt sin häl: om det ej finnes en som är en sådan kräfta för läroverket, att han genom sitt resignerande skulle betydligt gagna detsamma. . Skulle nu en så qvalisicerad person bland dem vara till finnandes, huru obehörig år icke han. att föra andras talan och att uppträda som tillrättavisare och moralist? Huru höfves sådant en de grege porcorum Epicuri, tricongiique potor, cui vinum verba ministrat? Huru kunden J vänta att blifva hedrad med vederläggning? Högst ogerna har den som skrifver detta uppträdt inför Allmänheten. Endast de strandade försöken till välvillig och fredlig biläggning, grundad på upprättelse, endast uteblifna tillgöranden från lärarnes sida att näpsa den framstickande rabulismen, kunde förmå honom att uppträda med sådan uttryckens skärpa, med sådant ordande om sin ringa person, om hvilken han så ogerna talar, men om hvars frejd han är så ganska nogräknad. Han aftråder nu från fullföljandet af sin talan och lemnar ät Tit. att hädanefter om honom skrifva hvad Tit. godt synes, försäkrande honom om uteblifvandet af alla svar. Sin embetsutöfning lemnar han åt sin Ephorus att bedömma, tillförseende sig, att i det hela ej blifva dementerad i hvad han om sig vågat nämna, synnerligen som ett sådan dementerande skulle jäfva herr Epheri egna offentligen afgifna utlåtanden, fälda vid årsförbörens glada stund. Man slutar nu med att tillönska M. H. den lyckan, att den preliminåra convention, som Ni nu, på bekostnad af en annans frid, afslutat med Edra stampande lärjungar, måtte kunna förvandlas till en varaktig fred, baserad på hederligare villkor. Skollärare. ) Mot herr Lector Wadströms insimulation, att syftemålet med det i N:o 34 af H. Tidn. insända synes vara att förlama allmänna välgörevhetent: mot de omyndiga, protesteras på det kraftigaste. Ty hvilken menniska vet hvad i menniskan är, utan menniskans ande, som är i henne (1 Cor. 2: 11)? För öfrigt var det ej 24 år sedan den omnämda afbönen; den skedde den 4 Juni 1837. ——