Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1838, sida 1

nerligen ingen konstitutionel frihet, ja. konstitutionen sjelf Alir endast ett tomt ljud. Konungen kan ej göras ansvarig och Radet gömmer sig bakom thronen, eller en reklamation. Hvarest skall då folket finna garantier för sina rättigheter, alldraminst sedan det kommit i bruk att för det mesta endast tilllörordna de vigtigaste embetsmän; och männe ej den egentliga kräftskadan i vårt statsskick ligger de uti förborgad, månne ej grunden till alla de impopulära och törderfliga handlivgar som förorsakat det herrskande missnöjet. ligger derutiatt de maktegande på detta sätt se, eller åtminstene tro sig skyddade för hvarje räkenskap? Denna tanka torde åtminstone förtjena ett närmare behjertande af dem som vederbör. Vi frukta att, om denna brist ej afbjelpes, vedergällningen småningom kommer att drabba dem på ett väldsammare, för hela sambället olyckligare sätt, bvartill symptomerna redan beklagligtvis sports i hufvudsiaden, Symptomer fasaväckande för hvarje samhällsvån; men dock oundvikliga följder af laglöshet från högre ort; ty den som ej är underkastad någon ansvarighet för sina handlingar, den är ej heller underkastad någon lag, annan än — naturlagen, samt oftast våldsamt uttager sina rättigheter, för att återbrivga verldssystemet, det moraliska, så väl som det fysiska, i den jemvigt, hvarntur menniskornas därskaper försatt det. Förtärligt är det emellertid att således från begge sidor se sjelfsvåldet flika med var välfärd och i högsta grad vigtigi för hvarje medborgare att motarbeta det med allvar. Så vidt det står i pressens förmaga. se vi också med fägnad detta ega rum, jemväl i manga landsorter, och bland andra hade Malmö Tidning nyligen en ganska läsvärd artikel ötrer den nu pågående Striden mellan det multna gamla och det friska nyast En man, som vi imellertid hafva serdeles att tacka för att öljandet af en mängd missbruk. som hota att föra staten till sin undergaug, är Crusenstolpe. Han ma tör ofrigt till sin personlighet vara huru sem heldst, — sina omvändelser har han imellertid antagligt försvarat — så har han just genom de ställningar och förhallauden. hvari han statt, varit i bästa tillfälle att komma underfund med en bop för andra beslöjade saker och dolda driffjedrar, som han uu till hvarje sann fosterlandaväns sägnad och landets fromma lagt i dagen och från fortfarandet Uvarmed vi hoppas intet skall afskrärka honom. Att detta skulle vara mindre behagligt för mängen, och det i samma man som hans uppgifter voro obestridliga, liksom att det skulle ådraga honom mångfaldiga sörföljelser, var naturligt. Den sista deraf. lita oklokt tillställd som utförd, har skenbart lyckats: men vi trukta att deva lyckande, med tiden. kommer att visa sig som ett fullkomligt misszlykande; ty Geyer, med sin skarpa historiska blick, säger sjelf derom, i. en förr väl bekant aktion, enligt alla opartiskas tankar, bordt ske förr eller också icke nu — och. om någonsin, icke på detta sättet. Att den ej skett förr, och nu på ett så epolitiskt sätt, tycks imellertid bevisa, att de fakta Crusenstolpe anfört. hvarken förr eller nu kunnat bevisligen vederläggas: att den närmare utveckling. de genom en process kunnat erhälla, tvertom. kanske varit ännu obehagligare för vederbörande, än deras blotta uttalande, och att, om något angrepp skulle ske mot Crusenstolpe. — ehuru det säkert i många fall varit bättre, om det ej någonsin skett. — så skulle det ske just nu, då han förplumpat sig i ett af honom sjelf ovärdigt skämt: men som på intet sätt var det skarpaste af hans yttranden, och således visst ej heller värdigt en styrelse att angripa; men se — hans allvar vågade man sig ej på. För denna tanka finna vi ett ytterligare stöd i de låga medel, hvarigenom man sekt förmå henom att afstå från sitt författareskap; ty hrartill hade det behöfts. om man ej fruktat det. och hvad hade man väl haft att frukta, om sakerna varit på reda fötter? Vår uppgift år genomförd. Vi hafva sökt att angifra tendensen af Geyers politiska åsigter. som utan tvifvel är sannt liberal. Vi hafva derjemte sökt framställa, hvaruti han tycks afvika från sig sjelf — af lätt förklarliga, men ej försvarliga skål. Vår afsigt har avrined varit att fästa allmän och enskildt uppmärksamhet på den vigtiga företeelsen af Geyers uppträdande på den rent politiska banan, på det att hans tankari detta stora ämne, så allmänt och ifrigt som möjligt måtte inhemtas: ty mycket finnes att lära deraf. Vi hafva ej velat göra läsningen af bavs eget blad ötverflödigt och derför så litet som möjligt anfört honom sjelf; ty vi hafva velat väcka, ej släcka hågen att läsa hans egna ord. Beremot hafva ovilkorligt egna reflexioner påtvungit sig oss, som vi ej tvekat att nedskrifva, emedan vi trott dem visa, hvarthän Geyers grundsatser, konseqvent genomförda, verkligen leda, och eburu vi visserligen ej sagt nägot nytt — Geyers egna hufvndläror äro lika gamla, som den menskliga tankan — tro vi 0:8 dock ej alldeles förgäfves hafva uppfriskat mången helsosam sanning. Ämnet är imellertid längt ifrån uttänkt. och ingen skulle det fägna mer än oss, att se det närmare utveckladt af ett skickligare hufvud, en skickligare hand, äfven om vi skulle se oss sjelfva vederlagda; ty det sannas uppenbarande är vär högsta önskan.