(Insändt.) Till Coetus Gymnasticus i Götheborg. Af Eder insända Skrift (se Mand.-numret af Iland. Tidn.) är ljusligen ådagalagdt, på hvilken standpunkt al anständighet J befinnen eder. Att så fräckt utpeka en tjensteman, hvars bana varit oklandrad, som åtnjutit ej mindie sina disciplars än dessas töräldrars kärlek, som under siv tjenstutöfning est lyckan att stå i de bästa förhallanden till sin omgifning och sina förmän: att med så orimliga epithe er omvitva en hederlig mans personligbet, och det utan rimliga-te anledning, det är ett ganska ondt tecken bland eder, ett tecken, hvaraf Allmänbeten utan tvifsel ej kan undgå draga slutföljder, som blitva för eder ganika ofördelaktiga. Ehuru den person, på hvilken er skritt syftar, aldrig befattar sig med något tidnings-skrifveri, ehurn han så mycket som möjligt varit sökt att halva fred med alla menniskor, så hafven J allt-å det oagtadt understätt eder att påbelsa hans oskyldiga person umd en ovanligt kitslig smädeskrift, deruti Ni med fräckaste bestämdhet psdigtat honom författarskapet at en för eder misshaglig artikel, deruti sanonmvsen igt talades om edert bullersamma vksende. Den alluderade personen Uär visserligen fordom ej saknat gällande orsaker att missnöjas med eder: han har under sjelfva sin tjeustutöfning af eder blifvit förfördelad: men ännu aldrig har det fallit honom in, att för erhyä-andet af tillfredsställande upprättelse och frid på embetsrummet anlita ynbliciteten — ett forum der kan aldrig önskat möta eder —, enär Ephiorus ech Colleginm Cymnastienin lemnat honom rättsvägen öppen. Vid edra hullrande charivarin är ban längesedan sa vand. att de nu mera ej som förr efficiera hans öron, och kunde han altså ej beköfva anlita publicitens makt. Nej, då fråva varit om rättvisas erhallande, har sadan af edra lärare aldrig blifvit förmenad. Om an de ovanligt näsvisa och påflugna invectiverna i eder skrift på hans jämna sinne kunnat yttra något större inflytande, så kunde han vis-erligen i närvarande indignations-ögonblick för Allmänheten i dagen lägga facta af den natur, att Ni. stadens kostsängare och barmhertighetskäril, genom dessa facta skulle komma att erfara stora olägenheter. Men från verkställandet af en sadan skildring af eder iure historia afhäalles han dels genom afscendet derpå. att bland eder finnas manga boppfulla och anständiga individuer, dels af gammal aktning för edra förtinfflma lärare, dem han vet göra allt för bevarandet af de ethiska och disciplinära bavden i eder samling. Skoningsfull vill han salunda icke fiamlågaa någon specification af edra många grofheter: han vill ej nämna om edert oskickliga förhållande så vål mot edra egna som (synuerligast) skolans lärare — hvilka samtlige J behagat förse med mer eller mindre elaka binamn —: ej om edert våldsamma förhallande mot skoluugdomen, sem J alltid velat förtrycka, och edra egna kamrater: ej om de mänga ganger ni måst göra afhön för skolans lärare: ej om de många ristningar, oqvädinsord och nidrunor, med hvilka Ni emutsat skolans alla väggar, ja oskärat sjellva templets. — Men skullen J en annan gång understå eder att bemöta den som skrifver detta med någon nåsvishet i tal eller skrift . så kan han ej ansvara för längre förtigande af hsad han nu antydt. Tagen eder väl tillvara. Mottagen denna gång några påminnelser rörande några uttryck i sjelfva eder nid-krif:. hvilka ej kunna förtivas. såsom de der röra skolungdomen. Att bollkamuing på skolgården, till undvikande sf fönster-utslagning och oljud, är förbjuden, det borden Ni hafva vetat. Hade den ock varit tillåten, så är likväl ingen som under höst-tiden ville begagna sig af sådant nöje. Nej, det är icke fran skolungdomen man hör dessa tillrop; det öfrerklagade grofståmmiga oväsendet kommer fran eder. Det är slutliven en stor elakhet af eder att beskylla den angripna personen för misanthropie och ungdoms-fiendtlighet. De finnas likväl bland eder. hvilka han genom anskaffandet af kostdagar och conditioner visat ett alldeles motsatt sinnelag och som aldrig kunna biträda denna eder beskyllning. Det torde äfven vara en stor del af eder bekant, i hvilket skönt förhållande han alltid stätt till sina lärjungar: hvilket ngn, hvilken ordning och tillfredsställelse, som alltid varit rådande i hans klass. Ty alla goda gåfvors Gifvare har lärt honom hemligheten att på lämpligt sätt behandla de unga och vinna deras hjeran. Ingen makt skall rubba det goda förhallande, i hvilket hau står till sina disciplar. Dixi.