intet Aftonblad — ty der ingen sjukdom finnes i statskroppen, behöfves ingen läkare — ingen läs för ladan — frihet och jemlikhet. Ingen her12e och ingen tjenare, och framtör allt inga Judar. Trotts gamla Profetior hafva de da försvunnit fran vår jord. Freja vet ju, att det är just denna lyckliga etas anrea. till Hvilken våra Publicister nu balla som bäst på att samla materlaner med hvilka vara barn skola bygga. — Det är likväl ej artist att ea der göra Barr at allmänheten, som bestar henne bade mat och dricka, Att den Handlande klassen bland Svenska medborgare, ledd at den gamla ersarenheten af Judarnes aldrig hvilande industrihvilken ett tarsligt lefnadssätt gör säker om framgång. med en slags ovilja och jololesie de metier betragtar utvideningen af deras redan beviljade rättioheter, bör ingen undra öfver: — men detta i sakens natur inneboende ssörhallande bör öppet, allvarsamt dock sogligt sramställas. utan personliga förolämpningar — och man kan anse som säkert. att Judarnes sak mera vinner än förlorar vid så barnsliga anmärkningar som Frejas. Här måste väl finnas rättvisa i denna så väl som i alla andra fragor — men bhörjar man att med spefulla kränkuingar törutsatta den ena partens oredlighet i tänkesätt och handlingar, så fiunes ej fair play — ett nödvändigt vilkor vid alla tvister. Far författaren yppa sin tanka i en fråga? Manne ej just Judarnes Laglydnad retat Freja? De erkänna visserligen ej mästaren med den lärda tungen, men de holla dock hans lärdom: gifver Rejsarenom det Kejsarenom tillhiörer. Det skulle kanske icke skadat Israeliternes sak, om de utskickat någre af sine Ynglingar. att deltaga i de ärorika träfiningarne på Stockholms gator; så mycke anser författaren säkert, att Judarnes reputation säsom medbergare i vissa coterier i sadant fall skulle mera stigit än kallit. Den mention honorable, som i så väl afpassade uttryck bestas Norrmännen för det de nekat Jndarne bo-ätimng innom Norrge, är aldeles i sin ordning! Detta förbud vittnar om en humanit utan like; och sasom i denna Norska författning ligger troligen i Frejas tycke en absolut rättvisa, så blir Sverge, som en gang kommer att styras enligt Frejas grnndsattser, snart qvitt ohyran; denna tag är ju så mensklig. sa enlig med moralens oföränderliga fordringar, sa ogement törstandtig, sa hygglig, att den en gang ätven hos oss mäste vinun burskap s(!!) det är nu mera endast fraga ow det hbederligaste sättet att vinna ett sa hederligt ändamml — och då i en direct törföljelse alltid ligger nagot grymt och stötaude, så föreslar författaren den milda utvägen, att väl tillata Judar till ett visst antal bo i landet, men sörbjuda dem att gifta sig. — Småningom skulle då slägtet efter hand försvinna, och det tvungna celibatet skulle under tiden verka ganska förmanligt på sederue!! Anlroyopkilos. ir vr A cäA — -As— — ———B—