Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1838, sida 1

AAAAAAAA —— Bastugns fyr sig anförtrodd, icke skall behöfva många dagars tid att följa berörde Direktions prisvärda föredöme. — Artikeln lyder, som följer. Under flera år har jag hört skeppares klagan öfver Bastugns fyr vid inloppet till Wenersborg, att den stundom är släckt och lyser uselt. Att flera olyckor händt och att fartyg kommit på grund, emedan skeppare hast förtroende till nämnde fyr, är allmänt kändt, samt bland hvilka Abraham Erickssors och Jacob Hammars skeppsbrott hos skeppare ännu lefva uti friskt minne. Båda styrde, efter deras förmenande och hvad äfven sannolikheten endast kunde medgifva, på Bastugns fyr; men sedan fartygen stött, befanns den vara fyrlycktan på Wenersborgs hamnmur. Den förres fartyg — aflastadt i Stockholm med jern och mossa — sjönk genast. Många fartyg, i samma flock som desse, hade rönt ett lika öde, om icke de föregående händelserna varnat dem. Det fartygs som, tillhörande brukspatron W-—n, förlorade, icke längesedan, då det nödgades för storm att söka Eken, troligen i fruktan för en värre händelse, om det vågat tillförlita Bastugns fyr, hade säkerligen varit med sin jernlast i behåll, om Bastugns fyr vore hvad den borde vara. — Vid ett shdant förhållande våga nu ej skeppare afsegla ifrån Wenerns östra och vestra sjöar, sednare än att de kunna passera Bastugns-grunden före nattens inbrott, — ehuru, att i händelse af skada eller förlust. ersättning lagligen kan påräknas af den, igenom hvars uraktiåtenhet af tills syn eller att verka förbättring någon dylik tilldragelse inträffar — hvaraf båndt och händer mycket uppehåll och att fartyg icke göra hälften så manga resor. som de kunnat, om fyren varit i behörig ordning. Alltid har jag trott, att denna fyrs bristfälliga beskaffenhet någon gång skulle blifra observerad och dess felaktigheter till rättelser behörigen anmälde af den som vederbör; men då ännu skeppare fortfara utt klaga, och det nvligen händt att de, som inträffat under Bastungen nattetid, först fått se fyrens svaga ljus på X mils afstånd och sedan att den släckts omkring kl. I — fastän den behöft synas minst trenne mil och lysa hela vatten — da lyckligtvis ett stilla väder bergade hvad som med annan väderlek kunnat gå totalt förloradt, kan jag icke afhålla mig ifrån att lemna offentlighet åt företeelser, som äro i högsta måtto klandervärda och, om de längre få forte fara uppenbart, skola föranleda skada samt möjligen ock förlust af menniskolit och egendom, isynnerhet som förhållandet skall blifvit anmäldt hos någon i W—g, som med fyren har att skaffa, utan att någon verkan deraf följt. Jag förmodar att Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län icke undgår tara kännedom af saken och föranstalta. att ifrågavarande fyr, som för Wenersfarten är af största vigt , ofördröjligen blir försedd med en tjenlig belyaningsanstalt och att dess skötsel anförtros ät någon dugligare person än åt en gammal kärring. som släcker fyren när hen, trött af spinnrockens vedermödor. begifver sig till hvila. utan att bekymra sig om huru det går med de arme sjöfarande, hvilkas välgång dock af hennes vaksamhet beror, B — — — 4. 19 Sept. 1838. Redare i flera JVenersyartyg. Under den 28 Oktober har Kongl. Maj:t till Ordförande i Direktionen öfrer Götha Kanal-verk i nåder utnämnt och förordnat Kommerse-rådet, Kommendören af Kongl. Wasa Orden och Riddaren af Kongl. NordstjerneDOrdan PRoradt JJODHOCLCH. . 4r 2