Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1838, sida 1

RAnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn i iiiii F6i viss mohn äfven Aftonbladet, samt en och annan, eljest liberal lendsrtstidning, såsom Malmö Allehanda, uttala sig ej allenast ogillande om sättet af Jude-emancipationens tillkomst och bristerna i densamma, utan jemväl om sjelfva saken; och så mycket vi än förena oss med dem i förstnämnde afseende, så kunna vi ej annat än motsätta oss den senare tendensen, hvaröfe ver vi redan förut tydligen uttalat oss. — Medbröder på stridsfältet för menniskans förnämsta rättigheter: Frihet och Rätt! låtom oss ej fidraga oss misstankan att endast strida för vår egen Frihet, vi såra derigenom Rätter och blifva sjelfve despoter. Det var detta som gaf Fransyska revolutionen den förfärliga, skefva, blodiga rigtningen; det var detta som störtade Polen. Nej! Frihet åt hvarje medborgare, som uppfyller sin pligt, det bör vara målet för hvarje sann Frihetsväns sträfvande, inskriften på vårt baner! Den som så strider för det Råtta, den kan slutligen ingen motstå; ty vår styrka består ej deri att meningen år regeln för detta rätta; men att det rätta ger verklig kraft åt meningen. Ett annat stridssätt, hvarigenom man söker att uppröra massan genom dess fördomar, såsom i afseende på Judefrågan, är oss ovärdigt; vi böra tvertom söka lugna denna, för att så mycket bättre kunna verka medelst ordning och ljus. Stockholmsbladets försök att ursäkta massans tilltag och gifva dem heder och värdighet af verkliga opinionsyttringar, synas dock ej vara beräknade derpå, hvarför vi ej heller kunna gilla dem. Lika litet tro vi ännu, att någon högre plan ligger under dessa vilda utbrott, nej, i trots af hvad också våra medbröder må tånka om oss, våga vi förena oss med Erkebiskopen i den tanken, att orostiftarne lika litet veta hvad de vilja, som hvad de göra. Förklaras kunna dessa tilltag visserligen, och det tillhör den vise att äfven lyssna på massans sorl, likasom seglaren på böljornas; men ursäktas aldrig. moraliteten och industrien der på en långt högre punkt än den, dit ett land, med den största stränghet met alla håttare, någonsin torde kunna hinna. Talaren föreslog slutligen, att Judar må äga bosätta sig och vinna burskap i hrilken stad som helst, inom Sverige förvärfva jord på landet, samt obehindradt utöfra hvatje näringsfång. Huruvida detta uttryck står tillsamman med hvad senast i samma fråga yttrats af Redak. för Dagligt Allehanda lemna vi till Herr Dalman sjelf att bestämma. Någon skef rigtning hafra ri trott oss upptäcka.