Något om Köpmannen. (Öfversåttning från Franskan) Låtom oss här betrakta och beundra köpmans-geniet. Samma skarpanighet som Newton hade, för att beräkna stjernornas gång, använder åpmannen för att gifva akt på alla handlande folkslagutveckling, så materielt som intellectuelt afseende. Dess problemer äåro så mycket svåre att lösa, som vilkoren derför icke äro enkla, ahstracta och bestämsåsom uti geometrien, utan bero på menniskors nycker och obestängneten af en mängd invecklade förhållanden. Samma combinationsföråga, som Cromwell och Richelieu måste hafva besutit, den ene för att Öörstöra, den andre för att sammanhålla Konunga-despotismen, äger köpannen, och går till och med längre; ty han omfattar med sin blick lus gamla och nya verlden, och baserar Sina operationer på en mängd rhållanden, som det endast sällan är gifvet åt statsmannen, och till och ed filosofen, att kunna fatta och uppskatta. Ingenting bör undgä haus pmärksamhet. Han bör förutse årstidernas inflytande på öfverflödet, fisten, lifsmedelns beskaffenhet, samt på fartygens ankomst och afgång; politiska afärernas inverkan på de merkantila; de förändringar, som gig eller fred kunna åstadkomma i prisen , afsättmingen på alla slags ror, och i förmögenhetstillståndet på alla kända handelsplatser: de följJr, som t. ex. 2:ne nordiska nationers förbund kan medföra under Zona Yrrida; de åtskillige handels-kompaniernes utveckling till förkofran eller kall; den återstudsning, som undergången af ett Enropeiskt välde i Inen kan frambringa i Afrika och Amerika; den stagnation, som i vissa der kan uppkomma genom en stockning i en och annan näringsgren 3 il ömsesidiga beroendet af de fleste handelsbrancher sinsemellan, och det tånd de lemna hvarandra, genom sjelfva den öfvergående skada de tycis tillfoga; råtta ögonblicket att börja eller hålla sig tillbaka uti alla Ja företag, med få ord: konsten att göra alla nationer beroende af ens en och att göra sin lycka i bredd med fäderneslandets, eller rättare: på en gång rikta sig sjelf och utbreda allmänt välstånd. Handeln är en vetenskap, som fordrar både sakoch menniskokänlom. och den senare i ännu högre grad. Svårigheten att inhämta den, inmer mindre af affärernas mångfald. än af deras lystnad. som drifra n. Då man underhandlar med desse, måste man derföre lätsa som man e förrissad om deras redlighet, under det man iakttager sådane försignhet-mått, som om förhållandet vore omvändt. Nästan alla menniskor äro rättskaffens, utom sitt yrke; men det gifganska få, som, i utöfningen deraf, strängt iakttaga redlighetens föreifter. Denna last, som är rådande hos den högste som den lågste, rör från en mängd oredligheter, dem tiden infört och bruket tolererar. t individuella intresset och en allmän vana beslöja det låga och brottra deri. Jag gör. säger man, som de andra göra; och in vänjer sig vid brottsliga handlingar, mot hvilka samvetet snart uppIr att höja sin röst. Detta slags bedrägerier hafva inga olägenheter med sig, i deras ögon, Ha föröfva dem. Gemensamt tillhörande alla yrken, försona icke de ena andra? Jag återtager blott ur den enes ficka, hvad en annan tagit för (tber ur min. Skall man fordra att en köpman, en handtverkare, en vat man, hvem han vara må, tåligt fördrar ett hemligt och doldt preaf alla dem, med hvilka hans dagliga behofver sätta honom i beröring, n att nåns-in uföfva vedergällningsrätt mot någon af dem? Eftersom allt npenserar sig genom en allmän orättvisa. är allt lika bra, som under 1 tillstånd af sträng rättvisa. Men kan der finnas någen slags compensation emellan dessa skinnei smått af en viss klass medborgare mot alla de andra och dem, h desse sednare äro i tillfälle att utöfva mot den förra? Alla näringsz hafva de väl ett lika behof af hvarandra? Finnes der icke många, Ika, utsatte för beständiga skinnerier, sakna tillfälle att, i sin tur, preja Haka? Omständigheterna. föråändra de icke, tid efter annan, proportiomellan dessa oförrätter? Dessa observationer skola kanske synas minvåä:endtliga; fästom oss derföre vid en reflection af mera importance. h någon förståndig man föreställa sig, att det är likgiltigt om oredligen utöfvas fritt och, så till sägandes, med ett allmänt tyst bifall bland klasser och stånd; att massan af en nation är förderfvad och af en Yunption, som hvarken har måtta eller gräns; och att det icke från en oriserad och dagligen förnyad stöld, endast återstå några få steg till ken skriande oråttvisa som helst. Emellertid måste man väl antaga , att detta onda år obotligt , åtstone hvad de underordnade näringsgrenarne (industries de detail) befar, alldenstund hela den på dess idkare användbara moralen tyckes ala i följande grundsatser : Sök att icke blifva vanrykrad i din dtering. Om du säljer till högre priser än alla andra, så skaffa dig instone reputation för, att hafva bättre varor. Förtjena det mesta ixan, och, framför allt, haf icke 2:ne pris. Gör din lycka och gör den igt. Om du icke blir vanhedrad och illa beryktad, så är allting godt.c i skulle kunna utbyta dessa principer mot mera hedrande; men det lle tjena till ingenting. De små dagliga förtjensterna. dessa lumpna paringar, som utgöra åtskilliga yrkens egentliga ressourcer , förnedra en och tillintetgöra hvarje känsla af värdighet, så att der är ingen7 —— Ue— dc8K — —