Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1838, sida 1

sak från sin rätta synpnnkt. Talande bevis derpä ger oss erfarenheten i värt eget land, der nykterhetsoväsendet. så till sägande, fått fria tyglar. IIufvudsyftet dervid tycks endast vara att få många namn på listorna, utan afseende på person, nödvändigheten eller möjligheten af de gifna löftenas hallande. Minerva klandrar, med rätta, missbruket att af ungdomen, vid dess första nattvardsgång. taga löfte att ej förtåra spirituosa, och att derigenom likasom föra den i en ny frestelse, i stallet att, som sig bör, genom den frihet undan lagens bokstaf, som evangelium skänker oss, befria oss från hvarje frestelse att bryta deremot: att, blott genom kärleken, ej genom tvång, föra oss till uppfyllandet af en religions pligter, som innebär all dygd: men hvad skall man då säga derom, att barn i vaggan inskrifvas i nykterhetsföreningar, och om den löjligheten, att t. o. m. bättre fruntimmer öfvertalas dertill. Lika löjliga äro nykterhetsföreningar, der det tillåtes att taga 3 supar till hvarje maltid. Hvad skall man såga derom, att nykterhetsskrifter utgifvas, som vilja bevisa att bränvinsbrännaren är fördömligare än en mor, som håller sin dotter tal; att hela församlingar skildras så nedsjunkna i fylleri, att fråga är, om barnen födas nyktra; hvad derom att dubbla prestbevis utfärdas. hvaraf det goda lemnas, med vilkor om inträdande i nykterbetsstörening; det daliga i motsatt fall? Förbättras da menniskan genom blotta bokstafven? — Det är otroligt. men dock sannt, att nykterhetsraseriet uppnatt denna höjd. och vi hoppas derför, med Minerva, med hvilken vi eljest just ej serdeles sympatisera, att mätt och steg tagas från högre ort till hämmande af detta verkliga bildstormeri i nykterhetsreformationen, som maste afskräcka äfven den ifrigaste vån al principen till deltagande i förbund, hvilka visa ett sadant urartande. Öm man dertill betraktar huru lätt ofta sjelfva stiltarne af dylika föreningar taga saken. så Lan man verkligen fasa vid denna lek med lötten, och ovilkorligt börja misstänka motiven till denna blinda nykterhetsifran. Nan frestas att tro det nya band på massan är hufvndsyfiet, då tvertom ail sann sedlighet mer öch mer bör befria den från bade fysiska och moraliska band. — Det enda yttre medlet till befordrandet deraf synes oss derför vara att, utan vidare föreningar, hvar i sin stad lefva som det egnar goda christne; och göra vi det ej utan trång, sker det sannerligen ej med. På detta sätt sörja vi bäst bade för oss sjelfva och andra, och det gamla sanna spraket bekräftas, att: Pnår hvar och en sin syssla sköter, da går oss väl ehvad oss möter.