Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1838, sida 2

Tiden inom hvilken IIvete, Råg, Korn och llafra må från utrikes orter införas emot halt tull och öfriga afgister enligt författningar, har blifvit förlängd till ärets slut. — Har Regeringens mening varit att härmed förekomma dyr tid, så anse vi att den helt och hället misstagit sig om sättet, och detta är så mycket mera förvånande, som spannemålsprisens ståndpunkt i östersjöhamnar och annorstädes icke för Styrelsen kan vara obekant. Under vår: varande förhallanden hade tullfrihet icke ens kunnat föra till målet. Biänvinsbränningens inställande under vissa månuder hade deremot varit enda utvägen, och hvarföre icke tillgripa den? Men måhända ligger detta lika litet inom vederbörandes beräkning, som att i tider tillkännagifra sådant. om det ock redan skulle vara beslutadt. Med bränning under October och Naovember manad skulle Landtmannen finna sig belåten. och matie det sedan bero på omständigheter. säsom inbergningen, vintrens långvarighet m. m., som ingriper i landtmannens ställning , att ytterligare medgifva en märads bränning på våren.