Åg.1 . Ägg PERS SM dragon etter Honom, han flydde ner i en gränd (hans sällskap hade sprungit i en annan gränd) men förföljdes af Ryttaren, som började slå honom med sabeln — vid ett sådant slag förlorade Rossbach hatten och då han skulle luta sig ned derefter, fick han ett hugg i armen och sedan flera, så att ban, af Läkare besigtigad, lärer befunnits hafva trenne sår i venstra armen, en större blånad å venstra skuldran samt ett skrubbsår å den högra — derefter flydde Rossbach vidare ned på stora Nygatan , der han tog sin tillflykt i huset N:o 22, hvars port var öppen — nu tillkommo fyra andra dragoner, hvilka skriade och skällde, en af dem sporrade hästen 2 å 3 ganger för att trånga in i förstugan , hvilket dock ej lyckades, utan fick dragonen årnåja sig med att hota tähunden att om han komme ut. han skulle få mera.3 Serskildt bör anmärkas, att Herr Hosshach tillhör den stilla och laglydiga Judiska nationen — att han är 40 är gammal och allmänt vålkänd). Herr Mengel, possessionat från (bergothland. följde med en UIpsala-läkare från spektaklet, mötte, jemte filen af de gaende. en patrull i Storkyrkobrinken. En herre, vid hvilken en häst snuddade , lärer då yttrat ordet: au diable, hvilket lärer töranlatit ett par Ryttare att vända om hästarne, då den ene sprängde mot hörnet och gaf Mengel, som lärer statt på trappan till Herr Isbergs boklåda. ett hugg öfver högra handleden , hvilket gick igenom uppslaget pa rocken och skjortlinningen och ästadkom så stark blodförlust, att den sårade svimmade under törbindningen på Herberts Rakstuga och måste hjelpas hem af två närvarande personer, — Vidare bafva vi hört uppgifvas, att en Resande från Westerås med sin hustru under armen som äfven varit på spektaklet, under hemgåendet blifvit träflad af ett hugg i örat och ännu en annan Landsortsho illa sårad. Utan tvifvel måste också antalet af skadade vara betydligare, ån man hittills kunnat fa reda upfa. da. efter alla sammanstämmande vitsord, de ridande rusade fram och höggo ikring sig utan hejd och urskiljning, så att till och med fruntimmer voro blottställda och mäste rädda sig undan genom en häftig flykt i portgångarne Åe:a. Uti Gråmunkegränden lära till och med några man sutit al håstarne och sökt tränga in i ett bus, der en person flytt undan. — Allt detta inlTräflade före kl. 11 på aftonen och utan bevislig eller i den ofullståndiga rapporten ens uppgifven anledning af oljud eller okynne å folkets sida, än mindre af beganget våld — det evda. som , under någon förevändning, tycktes kunna ursäkta användande at väpnad styrka mot egna medborgare. Dessa tilldragelser (om hrilkas specialiteter vi förvänta oss vidare upplysningar, genom Polisundersökningen och de förfördelades yrkanden af upprättelse) äro af en vigt som synes oss betänkligare än något annat af hvad som passerat sedan den celebra ccrneringen af det Kongl. Slottet. Hvad vill man? fråge vi med en annan Tidning. Tror man verkligen det vara på detta sätt som sinnena lugnas och ordningen befästasAr det då nagra skadroner af Lifgardet till häst och le-Racementets Dragoner, som skola utgöra det allmännas värn? Herr i. . Ofver-Stathallaren åätergaf i sitt inträdestal den Romerska sentensen: wumellan vapnen äro lagarne tvungne att tiga. Icke var detta så till forstaendes, att hvarje ätven den lindrigaste oordning å folkets sida skulle suv mario processu Hbestraffas med vapnens och styrkans makt. men att lagarne voro tvungna att tiga, i afseende på hvarje valdsamhet från deras sida, hvilka anses ega vapnens makt? Vill man da slutligen införa öppet krig på våra gator mellan fredliga Medborgare och Soldatesken? År nieningen att förbittra dessa klasser mot hBsvarandra; Vil man fn djupare kringvrida inissnöjets dolk i Medborgarnes hjertan, för att göra såren måhända obotliga? Fi tro intet af allt detta, men fortftar man i denna rigtning, sa är och förblifrer menniskan sig lik i hvarje bildadt land. och hvad man har att befara af ett sådant slags harm, det har på andra ställen visat sig vara mer ån både hurrarop och fönsterinslagningar. UIvad som a Militärens sida åtgjordes vid Stadshuset den 20 Juli, kunde åtminstone hafva en skenbar yttre anledning. Vald var begånget och massan var flera gånger varnad. Men nu: En Kungörelse finnes utfärdad af Stadens Siyresman, som beråttigar hvar och en att oantastad, ja oåtspord, vistas ute till kl. II om aftonen: den föreskrifver, att om flera personer samlas och icke på höflig tillsägelse åtskiljas, skola de vara skyldiga uppgifva sine namn och hemvist, samt derest de sådant vägra, arresteras — och att endast då de vägra att med godo åtskiljas eller låta arrestera sig, h. e. sätta sig till motvärn, Militärstyrka må användas. Nå väl, denna Kungörelse, som verkligen tyckes vara mer än tillräckligt sträng, finnes än i dag uppspikad på hvarje gathörn; nagot upphäfvande deraf afhöres ej: Herr General-Major Möllerhjelm är så vidt vi vete, ännon t. f. Öfver-Ståthållare — och icke desto mindre kan det hända att någon garanti alldeles icke finnes i denna med en hög och allmänt aktad Embetsmans namn undertecknade Kungörelse: Resande, som komma hit från Jaudsorten och bevista spektaklerne, eller Stadens egna innevånare, laglydigt skyndande sig hem före den utsatte preskriptionstiden, äfventyra att mista armar och öron och tacka Gud icke hufvudet. enligt godtycke af en något upphitsad Dragon. — Man fordrar att Allmänheten skall till punkt och pricka efterlefva denna kungörelse. ett hurrarop af några pojkar torde redan rubriceras såsom ett störande af lugnet och den af änna outredda naturkrafterföranledda inslagningen af några fönsterrutor uti ett ?misstänkt hushvilket man med rätt eller orätt ansett tolereras af polisen, hlef nu signalen till nya kraftyttringar och oroligheter, nya excesser och nytt skrik om den förskräckliga pöbelregeringen i Hufvudstaden — men si Autoriteterna (åtm. de militära) . de lära icke behöfva åtlyda Öfver-Stathållarens kungörelse — de lyda — förmodligen, order; eller ock släppas de lösa att husera som dem godt synes. Herr Öfver-Ståthållaren får rapport härom, hänvisar till Kommendanten och denne beskedlige man fordrar af den förfördelade upplysning om namnet på det mauskap Herr Kommendanten förmodligen sjelf beordrat att rida ut för att aterställa ordningen. — Det är ju ett förtråffligt skydd, som lagarne gifva här i landet? Vi behöfve ej såga, att vi på det högsta ogilla detta pöbelns språk, som uttalar sig i stenkastning mot militären, i våld mot döda ting eller i ett pojkaktigt skrik å gator och gränder, vare sig om politiska eller andra ämnen — ja vi begripa icke, hur någon enda hyfsad person kan låna sig under något vilkor till dylika opinions-yttringar. . Men man må i detta fall vara bur sträng som helst, icke kan man, utan att vara från sina sinnen, anse det billigt och rättvist. att Nauclkr. Kjellberg. —