Vär notis i Lördagstidningen har tyvärr vunnit bekräftelse. Aftnarne till d. 28, 29 och 30 Sistl. Augusti hafva excesser i hufvudstaden ägt rum mot en mängd fönsterrutor. Första aftnarne koncentrerade sig larmet kring jerntorget, der fönster inslogos i ett så kalladt kaffehus eller restauration . hvarest fruntimrens frejd råkat komma i mindre fördelaktigt rop; men ehuru åtskillige patruller sör tillfället voro i rörelse, förmärktes i öfrigt, utom en och annan hurrning, intet oljud. Men aftonen till 30:de tog okynnet, som Dagl. Allehanda yttrar sig, från det famösa huset vid Jerntorget sin riktning ned åt Skeppsbron, der, umler högljudda rop och mer och mindre kraftiga utlåtelser mot Judarne, Åkngman, Nerman m. fl., ett betydligt antal fönsterrutor inslogos hos Presidenten Skogman, hvarefter besök äfven gjordes på Vesterlånggatan och stora Nygatan, hos ett par der boende judar. Öfverståthallaren och Polismästaren skola först ankommit sedan det mesta var slut. och medbragte, till sinnenas lugnande, ett detachement dragoner. Folkmassan hade emedlertid då, som det synes, redan fullbordat hvad den ville göra, och skingrades af sig sjelf åt olika häll, utan nägra andra kraftyttringar fran militärens sida, än ett par arresteringar. Aftonbladet tillägger: En större del af Stadens femtio Åldste, och flera andra af Borgerskapet voro d. 30:de på morgonen kallade till t. . Ölverstäthållaren, som emottog dem mycket förbindligt och begärde deras ratl och samverkan till upprätthållande af Ingnet i hufvudstaden. H:r Öfverstäthallaren yttrade sig dervid, att det vål kunde skönjas. utt någonting vore sönder i samhällskedjan. och att han gerna ville till Konungen framföra de råd. som kunde lemnas för dess äter sammanknytande. Något annat resultat uppstod dock ej, än att alla öfrerenskommo, att hvarje husbonde, som vore ordningens vän, borde söka hålla de sina inne om aftuarne. Att något annat resultat icke uppstod, år i sanning förvånande: ty på en vink, sådan som den ofvan citerade, borde man kunnat hoppas, att Stockholms Borgerskap skulle inse sin ställning och hvad det är skyldigt ej mindre sig sjelf, än nationen. AA—