nycket hämmad ström, bryter den sine fördämningar och förstör allt, som ligger i dess våg, Just de af insändaren uppräknade länder hafva derpå lemnat för krlekuga bevis. Säkerligen kommer knutpiskornes land att i sinom tid lemna ännu ett. Allmänna opinionen har hittills, enligt erfarenheten, visat sig såsom den säkraste kontroll på Styrelserne , för att motverka dylike följder. Dess kraftfullaste organ är pressen. Denna tillhör således att anmärka bristfälligheter och olagligheter i Staten. Vill insändaren neka, att sådane finnas uti värt jemförelsevis rätt lyckliga samhälle? kan han påstå, att under nägra och tjugu ärs tid intet försök blifvit anståldt att inkräkta på folkets rättigheter: att grundlagarnes anda icke det ringaste blifvit lederad? Insändaren hänvisas till våra Riksdagsprotokoller. Att tvista om Statens idee, skulle här blifra alltför vidlyftigt. Att den realiseras der, hvarest frihet, upplysning, magt och rikedom endast tillhöra nägra få, men hvarest massan utgöres af kreatur, vågar väl ingen svensk man i våra dagar påstå! Hvar realiseras den då? — ovilkorligen der, hvarest hvarje medborgare icke allenast icke hindras, utan underlättas i sitt bemödande art genom utveckling af de egenskaper, den Allgode Skaparen förlänat honom, uppfylla sin bestämmelse som fri och förnuftig varelse, och der hans orilkorliga rättigheter icke inskränkas mer, ån som år nödvändigt för hela Samhällets, hoc est: de öfrige medborgarnes lycka. Nä väl! om Sverige till en del ätnjuter denna lycka, hvilka hafrå vi derföre att tacka? Jo! de kraftfulle oppositionsmän alltifrån Hedenhös, som kämpat för Sveriges frihet, upplysning, välstand och förhindrat despotisinen i många former att försänka oss i slafveri och barbarisk okunnighet. Att oppoeitionspressen icke alltid iakttagit moderation, är visserligen beklagligt; men bör den derföre alldeles utdömas? Kan icke en nödvåntlig sak missbrukas, och måste likväl bibehallas? Just genom tryckfriheten stämplas bade oppositionspressens och den ministeriellas misstag. Men kanske insändaren, såsom en vån af gamla scholan, hatar bomöopatlliske kurer. Insändaren behöfver ej frukta, att svenske medborgare numera låta leda sig som barn. Nej: icke en gång af lojala sophismer. De menlösa tiderna äro förbi. Tack vare tryckfriheten! den sprider allmän bildning och hindrar derigenom dylike olyckor. Att opposition endast siunes hos några få skriftställare samt mindre tänkande hufvuden, är förmodligen ett skämt at insändaren eller ock följer han ej med sin tid, hvars anda han tyckes ej kunna fatta. Hvarifrån härleder sig hans erfarenhet i detta fall: äger han kännedom om Sveriges förhällanden? har han haft beröring med alla samhällsklasser, eller hafva hans åsigter utbildats inom den tränga kretsen af en studerkammäre? Man skulle här kunna namngifra en mängd af vära riksdagsmän, vetenskapsmän, embetsmän, och i allmänhet al våra aktningsvärdaste medborgare, alla med tänkande hufvudentt, och till hvilka Nationen står i förbindelse för deras kraftfulla opposition. Den säkraste upplysning i detta afseende vore likväl för insändaren att inhemta genom en resa uti fosterlandet, för att bland dess söner, äfven de mest bildade och aktningsvärde, öfverräkna trihetens mån. Hvad han skulle blifva flat för det öfverlägsna och mägtiga antalet, samt förundras. att motpartiet består af någre beskedlige själar, men för det mesta af dem, som endast vilja conservera sine ordnar, sin magt, sine grofva inkomster eller förhoppningar derom, samt någre kanhända sSine mycket tänkande hufvuden.st Medborgares blod har visserligen flutit. Derom borde insändaren ej påminna. Mau kommer alt ända till frågan: Hvem har onödigtvis utgjutit detsamma7 — Författaren häraf vill undvika bitterhet. Derföre tiger han just nu. — — — — sat prata biberunt. Vid sörrättad visitation å Norrska SLepparen P. J. Arbos den lå:de dennes från Honfleur hitkomna fartyg Sophie, hafta Tulltörvaltaren O. Rydholm, Controlleuren B. Pettersson med flere påträffat och under beslagsangF1tak anhällit 10 rullar Sulläder samt 2 påsar Caffe Endorrättelserna med dagens post vå till dd. 5 från Paris och d. 8 om. från London, samt till d. 31 från Lissabou, d 29 från Madrid och d. 19 Juli tran NCMVYVGHE.