Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1838, sida 1

Wenersborg den 11 Aug. 1838. Doeendo discimus. Uti N:o 31 af Wenersborgs Tidning har man låtit införa helrah jelser öfver Oppositionspressen, hvilka ovilkorligen fordra svar, på det allmänheten icke må beskylla ortens innevånare att gilla de ogrundade äsigter, som genom ifrågavarande hetraktelser uttalas. Insändaren pästår, att sednare dagars upptråden i Stockholm ågt rum till hyllande af en gligen förvunnen individ, hvarmed naturligtvis menas Assessor Crusenstolpe. Att denne man är lagligent (efter landets lag: r) förvunnen , bar först och främst Riks. Ständ. Just.-Ombudsman förnekat genom sitt åtal emot H:r Crusenstolpes domare, och dernäst opposition-pressen, isynnerhet Tidningen Dagl. Allehanda mästerligen vederlagt genom en klar framställning af Sveriges i ämnet utfärdade åidre och nyare lagar. Hurn vet insändaren dessutom, att hyllningarne endast gällt H:r Cruserstolpes person? Säkerligen har Sveriges tryckfrihet hufvudsakligen varit deras föremål. Att oppositionsbladens författare vilja förtjena pengar, bör man icke finna så vederstygaligt (dä förtjensten icke bestär uti salarinm). Hvar är den oegennyttige medborgare — insändaren kanske undantagen — som af sitt arbete eller yrke ej vill draga inkomst? Vetenskapswmannen, konstnären, skriftställaren, embetsmannen, handtverkaren. jordbrukaren — — — alla taga betalning för sine produkter. Att klandra sädant vore en dårskap, men att förneka dem eller oppositionspres-en ett högre ändamål, förblifver temligen ensidigt. Tror då insändaren, att man icke kan hysa en varm kända för frihet, upplysning, fosterland? Att man icke kan önska uttrycka denra känsla, för att derigenom möjligen medverka till det gemensamma bästa? Den sFjelsständiehet äfren i ekonomiskt afseende, de kunskaper och den redbarhet i vandel, derlöre mänga af oppositionspressens organer gjort sig kände, äfvensom den sympatbi de funnit icke endast hos massan, uran hos en mängd bildade, aktningsrärde män, utgöra en borgen för oppositionspressens högre ändamål. ov Att i korthet utveckla detsamma, skall nu blifva författarens försök. Ingen lärer neka, att menniskan i samhälle behöfver kontroll, så vida icke hennes medfödda passioner skola medföra skada. De Styrande i ett land äro icke mindre, än andre menniskor, underkastade herisklystnad, grymhet, egennytta, girighet. Hvar och en, som läst historier, kan omöje ligt bestrida, att Styrelserne, om de lemnas utan kontroll, under en större eller mindre tidföljd — några år eller nägra sekler — småningom urarta till förtryck. Då detta uppnått en viss grad, vaknar elutligen folkens väl kufvade, men ännu aldrig besegrade frihetsoch rättskönsla. Lik en får