Ytterligare ett ord om Svenska Handelsflottans förfall. (Forts. fr. föreg. N:r). Insändaren klandrar skeppsrederi-partiets åsigter att hufvudorsakerne till Svenska handelsflottans iräkade förfall och hindren för dess uppkomst ro de förmåner , som blifvit beviljade vissa af våra inhemska fabriker, . ex. dem, vid hvilka ankarkättingar, segelduk och andra skepps-inventarier rillverkask; men skälet för sitt klander har han dock helt och nållet uteslutit, förmodligen emedan något skäl att styrka klander, då det saknar grundsats , lika litet af honom lär kunna upptänkas , som det i verkligheten gifves. I det föregående af denna artikel förmoda vi oss påtagligen hafva visat huru skadligt det är för näringarnes förkofran, att fabriker gynnas med förmåner, som utestänga införseln af fabrikater dem vi icke kunna undvara, då de här kunna lefvereras af bättre beskaffenhet och till lägre pris än de, som inom landet tillverkas, och vi tro, att insändaren , såväl som våre läsare, deraf bör finna tillräcklig anledning för sin öfvertygelse, att vi derpå icke misstagit oss, i synnerhet då det af enhvar bör kunna klart och tydligen inses, att dylika prohibitiver måste hindra fabrikernas uppkomst, då de (prohibitiverna) befrämja lurendrägeri och draga penningen ur landet, då de tvinga consumenten, når han icke kan undgå behofvet af pålitlig och varaktig vara, att antingen anskaffa rig den till lägsta pris på hvad sätt och genom hvad utväg det än må ske, eller att nedlägga en riksgagnelig rörelse, när den vid andra vilkor eller genom inhemska medel icke kan bedrifvas: men med alla dessa facta vilja vi likväl icke undgå att ån ytterligare bekräfta vår oförgripliga sats att industrien, hvarhelst hon yttrar sig inom proliibitivernas galler, förs blifver orörlig på sin punkt — äfven der, hvarest hon för sin utveckling kan hemta de rikaste anledningar, och låna derföre följande, på officiella meddelanden grundade, upplysningar ur II art. om Sveriges och Norriges handel på Italien är 1837, som står att läsa uti N:o 142 af Statstidningen för den 21 sistl. Juni. — — — en impuls, som handeln och industrien erfarit öfverallt i norra Europa börjar synbart meddela sig åt det södra , och det där att hoppas, att de respektive Regeringurna ej längre skola sätta sig emot hvad ländernes intresse så högt äskar. Storhertigliga Tuscanska Regeringen har å sin sida bekräftadt denna förmodan. — — — — Toscanas handet och rörelse kan anses i beständigt tilltagande, i följd af den utaf Regeringen antagna grundsats, alt låta alla näringsgrenar fritt och obehindradt pröfra sina egna krafter och utvägar, under det att man blott vinlägger sig dlerom, att enpilaler och arbete företrädesvis användas på föremälsom uf lokala förhållanden och konjunkturer äro gynnande, heldre än att med skuddlagar och med utestängande af utländsk konkurens uppmuntra någon vis näringsgzrenY— — — — — — — — — — — — — — I Romerska staterna, hvarest Regeringen medelst skyddslagar af alla slag , söker upplifva industri och handel, åro desse i ett belelagensvärdt skick. Det gör tillfyllest att nämna. det maschinerier och verletyg i allmänket af nyare uppfinning äro okända, i anseende till den höga införselstull, hvarmed desamma åro belagde. Man spinner och våäfrer för hand och tillrerkningarne utmärka sig för — deras höga pris. Hospitalet S:t Michele i Kom, som — — — — som sysselsätter 850 arbetare och 25 väfstolar, har exklusivt privilegium å tillverkning af ylleoch linneväfnader för Romerska milisens beklådnad, och det är på sin höjd der årligen tillverkas omkring 115,000 alnar ?) — Förnämsta orsakerna till — — — — till näåringarnas och handelns förfall torde böra sökas i de höga pålagorna, hvars med Regeringen nödgas fylla de nödvändigaste statsbehofven. — — Samma system, som, i Konungariket begge Sicilierne, är, med obetydlig modifikation ; antaget äfven af den Sardinianska Regeringen , hvars uppmärksamhet synes hufvudsakligen vara rigtad på militär-våsendet, hvilket likasom återspeglar sig i de fiskaliska lagar som trycka handeln. Det är under inflytelsen af ett sådant system, som Genua, denna förut så blomstrande handelsplats, med hvarje är förlorar allt mer och mer af sin kommerciela betydelse, för att i dess stålle ikläda sig en politisk. Hvad säger insändaren om allt detta och mera som utrymmet nekat oss att denna gång intaga? Månne han icke deraf skall hänföra sig att erkänna sina uti artikeln nedskrifna flera icke så alldeles obetydliga misstag, äfvensom att de (i N:o 45 af denna tidn.) af honom uppgifune orsakerna endast kunna räknas bland de mindre, som verka till Svenska Handelsflottans förfall. De medel vi anse befordra och förbättra Sveriges skeppsbyggerier och skeppsrörelse äro: 1) Att privilegier mätte upphöra för skeppsvarf och fabriker, hvarvid skepps-utrednings-persedlar samt inventarier tillverkas. 2) Att lån ur allmänna fonder, (t. ex. ur Manufactureller Handelsoch Sjöfarts-fönden) antingen räntefria under viss tid eller emot låg ränta måtte beviljas varfsägare emot säkerhet i varssanläggning eller under byggnad varande fartyg, och skyldighet att fartyg derföre ovilkorligen byggas, 3) Tillåten införsel af de till skeppsbyggnad och utredning börande ämnen och förnödenheter: tullfritt, alla rudimaterier, och emot högst lindrig tull, tågverk, segelduk, förhydningskoppar och kättingar. LJ Således på sin höjd behofvet för 2000 man. Svenska sjöfarande, som besöka Civita Vechia, torde bäst kunna upplysa om den mängd fams