Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1838, sida 1

af Nygatan möttes vi af flera personer, som afrådde de församlade att följa mig, fordrade, som orden söllo: Crusenstolpes frigifvande ur häcktet, och förde mycket oljud. Folkmassan, åtwinstone största delen deraf, följde mig ändock vidare, under tilltagande sorl och oväsende, öfver Riddarhustorget framåt Norrbro, der jag träffade Herr t. f. Öfver-Stathållaren och rapporterade hvad som inträffat: . Jag kände icke någon enda person bland folksamlingen. oo När jag från underlydande fatt emottaga rapporter om hyad de erfarit angående händelsen, skall jag hafva äran till Herr t. f. Orfver-Stäthållaren aflemna fullständigare rapport: Stockholm den 20 Juli 1838. O. Hultberg. Såsom Besålhafrare för den vid Södermalms torg posterade vakten af Kongl. Svea Lifgardet för förliden gårdag, får jag ödmjukast aflemna följande rapport: Vid min ankomst till vakten i går, fanns en stor folksamling kring Stadshuset, eller egentligen Petter Myndes backe, men soin sedermera till större delen åtskildes; dock var hela eftermiddagen något folk samladt derikring, men som de förhöllo sig tyst och stilla, ansåg jag ej skal att medelst patruller skingra dein ; utan trodde att de, öfverlemnade at sig sjelfva, skulle ledsna och gå sin våg. Men emellan kl. 9 och 10 på aftonen sågos folkskaror ankomma fran alla häll; samt åtskilliga hurrningar hördes 3 då jag om förhållandet sände Rapport till Herr Kommendanten. En stund derefter blefvo hurrningarna tätare, och fönsterrutor och luckor inslogos i Stadshuset . då min skyldighet blef att marschera dit: men som jag på reqvisition förstärkte vakten inuti Stadshuset, emedan folksamlingen sökte att bryta sig in der, så bade jag blott 17 man qvar, hvadan jag ansåg mig för svag att dermed kunna uträtta naågot emot 2 å 3000 personer, deraf en stor del i sin yra och tygellöshet redan hade öfverskridit alla gränser; jag ämnade således först invänta förstärkning; dock som åtskilliga bättre klädda personer förundrade sig öfver att vakten förhöll sig stilla, så beslöt jag genast att marschera dit, för att, om möjligt, söka hämma de alit mer och mer tilltagande våldsamheterna. Folksamlingen på torget lydde godvilligt anmaningen att gå undan, men vid ankomsten till Göthgatan netirerade de, som stodo utanför Stadshuset, och medtogo de stenar, de förut användt mot glasrutorna, samt begynte dermed en stark stenkastning mot min patrull, då jag, för att ej behöfva skrida till det yttersta, drog mig långsamt tillbaka. Sedan jag och de flesta af manskapet erhållit betydliga slag af stenar och sönderslagna fensterspröjser, gjorde jag halt och gick fram ett stycke från patrullen . samt tillsade folket, att om de cj ville upphöra med stenkastningen, måste jag skjuta på dem, men blef besvarad med stenar och burrningar, då jag ändeck tvenne gånger repeterade nämnde tillsägelse; som likvåäl inga ord hjelpte, måste jag , för att ej låta massakrera patrullen , följa mina ordres att möta våld med vald, men låt blott till en början skjuta ett skott i luften för att. om möjligt, ännu bringa dem till sansning. Detta aflopp likväl lika fruktlöst , så att några skott då och då lossades under ett langsamt retirerande till vakten , dervid en person (sem jag tror sjöman ) blef skjuten , då han med en sten i handen rusade inpå vakten, ehuru jag förut varnade honom. — Sedermera intog jag min position vid vakten , då stenkastningen upphörde, men blef från flera håll antastad för det jag understätt mig att skjuta på egna och fredliga medborgare, (hvilka dock tillåtit sig att godtyckligt våldföra andra menniskors lif och egendom): — och kunna dessutom flere vittnen intyga hela förloppet. En stund derefter hörde jag skott ifrån Stadshuset, då folksamlingen var 4 begrepp att genom fönstren bryta sig in i Stadshuset; men då Löjtnant Schurer von Waldheim straxt derefter ankom med förstärkning , besatte vi alla gator kring nämnde plats, och måste bemälte H:r Löjtnant beskjuta en gata, der folket ej ville skingra sig, utan fortsatte stenkastningen. Stockholm den 20 Juli 1838. August Sandels, Löjtnant vid Kongl. Svea Lisgardet. Förestående rapporter m. m. hafva, som läsaren finner, afseende till uppträdena natten till den 20:de. De påföljande nätterna mellan Fredagen och Lördagen, Lördagen och Söndagen samt Söndagen och Måndagen den 23:dje hafva också varit utmärkta af folkskockningar och oroligheter, hvarom Staistidningen likaledes i rapportväg upplyser, så att mellankomst af polis och militär ansetts nödig. Egentliga theatern för uppträdena har varit öfra delen af Regeringsgatan och Ålands grånd. En mängd arresteringar hafva ägt rum; militären bar å nyo huggit in på folket : flera personer hafva blifvit sårade och någon stenkastning på den beväpnade styrkan har likaledes ägt rum, såväl från en port som från fönster i 2:dra våningen. De förmenta stenkastarne hafva blifvit arresterade. Hufvudstaden har i t. f. Presidenten och Generalmajoren möllerkjelm fått en ny t. f. Öfverståthållare; ett val, som af tidningarne bedömes såsom nyttigt. Men huruvida Tit. Möllerhjelm, så längt som sakerna nu hunnit, såger en tidning, lyckas i sitt uppdrag, är dock en annan fråga, som måhända mest torde bero på det mått af sjelfständighet och eget omdöme, hrarmed det tillåtes H:r Möllerhjelm att handla på sin nya plats. . Borgerskapets kavalleri har patrullerat i hufvudstaden 3 emedlertid lärer denna korps undanbedt sig vaktgöringen, så långe den öfriga militären dermed anses böra fortfara såsom hitintills. i . Lifregementets grenadierer hafva inryckt och Uplands regemente ditsörÖHFZnalar otrvidlvran