Friherre Sprengtporten afreste från Stockholm d. 16:de, kl. 7 f. m., till eiu egendom Sparreholm. — Aftonbladet lemnar härom följande berättelse: I dag kl. 7 på morgonen afreste f. d. Öfverstathällaren Friberre Sprengtporten från hufvudstadeu till sin egendom Sparreholm. Oaktadt det var så tidigt på morgon och änskönt Statstidningen, alltifrån det Friherrens entledigande nu kom å bane, haft all möda ospard att kasta skugga på Friherren och sednast i Lördags var uppfylld med en mängd kram i dylik syftning, var likafullt en talrik samling af hufvudstadens invånare i rörelse, för att hälsa farsäl ät dess aktade f. d. styresman. Utanför sjelfva Ståthällarehuset vid Slottsbacken var folksamlingen icke så betydlig, hvilket härrörde deraf, att borgerskapet, som till häst skulle ledsaga Friherren, utsatt Adolf Fredriks torg till mötesplatsen, dit alltså de flesta andra ställde sin våg. Så snart Friherren syntes på trappan till Stäthållarehuset och uppsteg i vagnen, aftogo alla der församlale sina hattar. Friherren tog vågen öfver Skeppsbron och vidare Hornsgatan; och öfverallt hälsade man honom. Vid Adolt Fredriks torg hade en ganska stor del af borgerskapets kavalleri, till omkring lika antal, som plägar vid åtskilliga tillfällen eskortera FH, M. Konungen, uppställt sig på linie utefter torget, och, såsom sig borde, voro de icke klädda i nåiform, utan i civila kläder, de flesta i svart drägt. IIär var dessutom en betydande massa af personer af olika stand församlad. Då Friherren anlände till torget, ljöd ett allmänt hurra, och den, som för tillfället anförde borgerskapets kavalleri, II:r Westman, red fram till vagnen och yttrade några ord till Friherren, som denne, stacnde i vagnen, med synbar rörelse besvarade, hvarefter borgerskapet tordelade sig i tva divisioner, den ena framför och den andra efter vagnen, och på detta sätt gick det vidare. Under passagen på Hornsgatan hviftades på många ställen fran fönstren med näsdukar. Vid Hornstull och Liljeholmen slöt sig en sil af ekipager till taget, och bäda sidorna af vägen längt utom tullen syntes beklådda med fotgängare. Ehuru Friherren tera ganger sökte förkorta afskedet, åtföljdes han ändock ända till lägenheten Lävgpannan, vid pass 14 mil utom staden, der Friherren steg ur vagnen och under mycken rörelse tackade och serskilt tog en Svar af alla dem, som befunno sig omkring honom, i handen. Under oaforutna hurrarop skiljdes nu Friherren från eskorten och fortsatte resan, och så långe vagnen kunde skönjas, upphörde icke den talrika samlingen att med vivatrop och hvittande med hattar och näsdukar förnya afskedshelsningen.