Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1838, sida 1

—— —— ——— — — En öfversättning af den namnkunnige statsmannen Charles James Fores historia om James II:s tidiga regeringstid, hvilken jemväl innehaller orsakerne till Carl II:s afrättning och rysligheterna af Carl II:s dåliga regering skulle troligen icke sakna afsättning. Svärligen torde någon bok finnas, lika lärorik, som denna, bäde för furstar och folk, helst i nuvarande tid. Följande interessanta, spridda ställen af bokens läsvärda innehåll, anföras till våra läsares begrundande: Carl den II:s regering är en af de besynnerligaste och tillika en af de vigtigaste perioder i historien. Den är tidpunkten för goda lagar och en usel statsförvaltning. Afskaflandet af Pupill-domstolen, upphäfvandet af de 3-åriga parlamenten, af underhusets rättigheter i afseende på anklagelser, tillintetgörandet af Licens-akten, men framför allt den ärorika lagen Habeas Corpus. hafva föranledt en mycket berömd nyare författare (Lord Mansfsield) att antaga året 1679 såsom den tidpunkt, under hvilken vår konstitution uppnått sin högsta theoretiska fullkomlighet; men han tillstår i en kort anmärkning vid omnämnda stället, att de omedelbart derpå följande tiderne medförde det största praktiska förtryck. Hrilket sält för betraktelser öppnar icke en sådan mans korta reflexioner? Hrilken anledning lemnar den icke tänkaren, att öfverväga ofullkomligheten at menskliga lagar? Vi kallas från betraktelser af vår konstitutions framsteg, för att med den strängaste uppmärksamhet fästa blicken på en särskild tidpunkt. under hvilken densamma, som man såger, uppnått sin största fullkomlighet. Här skada vi alltså den bästa konstitutions bästa ögonblick, som någonsin mensklig visbet framalstrade. Och hvad följer? En tidrymd af förtryck och: uselhet, ej danad af yttre och tillfälliga orsaker, ej genom krig, oroligheter, pest och hungersnöd, än mindre genom en sådan omstöpning af lagarne, som lät befara ett förnärmande af den prisade fullkomligketen, utan genom en fal och ogudaktig statsförvaltning, hrilken alla konstitutioners så mycket prisade fnllkomligheter ej förmädde hålla i skrankor. Huru fåfäng, huru eländig , huru sörmäten är derföre icke den mening, att lagar kunna åstadkomma allt! och huru svag och förderflig den grundsats, som stödjer sig derpå, att man : bör vara uppmärksam på åtgärderna och ej på menniskornåMinisteren, som är känd under namnet af kabalen, synes ha bestått af medlemmar, hvilka handlade så utan alla grundsatser, att de med rätta förtjena det stränga om1