Hr Wolffs Concert gafs sistledne Thorsdag. Länge väntad, var den, visserligen i förhållande till ärstidens mindre gynnande temperatur, temligen besökt. men likväl ej på längt när sä, som man kunnat förmoda, att det rykte, hvaraf han föregicks, borde hafva samlat vår musikälskande publik kring den förtjenstfulle konstnärn. Vi kunna med allt skäl beklaga de uteblifvande, ty H:r W. har på ett lysande sätt rättvisat de loforsl, hvarpå våra förhoppningar grundade sig, och fullkomligt uppfyllt, om icke öfverträfiat de senare. De närvarandes lifliga, odelade bifall och högt yttrade önskan, har, såsom vi förnummit, öfvertalt honom, att några dagar förlänga sitt vistande och nästa Tisdag gifva ännu en Concert, som troligen bevistas af ett talrikare auditorium, då ingen Järer underlåta att bålla sig skadeslös för det försummade, eller förnya en så skön konstnjutning. H:r Wolfts ljufva, rena, hänförande ton, lätta stråke och förvånande tärdighet skola öfverallt förvärfra honom samma beundran. I denna genre voro äfven hans båda egna kompositioner, och föredraget af de Beriots Concert lemnade ingenting öfrigt att önska. Med ett ord sLvi finna ingen öfverdrift i de recensioner, som från hufvudstaden förberedde hans upptrådande inom värt samhälle, och hafva visserligen häystädes ännu icke hört någon violinist, som kunnat mäta sig med honom. Äfven för hela arrangementet af Concerten äro vi honom tacksamhet skyldige, så väl som alla dem, hvilka förenat sig med honom, att göra denna afton till en bland de angenämaste.