Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1838, sida 1

—b—— —————544477cccc— Man lyckönskade sig allmänt i går eftermiddags öfver den mot förmodan fredliga utgången, men man kunde icke för sig dölja . att man derför mera hade att tacka tillfälligheten än menskligt förutseende: Deh verk: sammaste orsaken låg utan tvifvel deruti, att bildade och för ordningen vålsinnade personer utgjorde den vida ökrervägande pluraliteten af ahörarne. Icke dess mindre hade det. efter de flestas oindöme, ej behötts mer än en ringa anledning, en liten tillökning i trängseln ; för att tillvägabringa ett tumult, der nngen oskyldig kunnat komma att lida, otli som icke blifvit särdeles uppbyggligt for något majestät. aldraminst för Hofrättens eget. Och huru nära hänger icke detta tillsamman med domaremaktens, och detta med statens såkerhet. Ty deroin äro alla ense, att mycket i staten kan vara odngligt och ruttet, och samhället ändock hänga ihop, så länge domaremakten änoun äger det nödiga förtroenilet, ett förtroende, som genom ingen yttre etikett; utan blott. genom rättvisa kan uppehållas. Den som rubbar detta — och dertill fordras i sänning mycket , emedan nämnde makt är för samhället; hvad laften för den animaliska naturen, ett ämne, som icke närerinen som är oumgångligt — han rubbar samhällets inhersta fogar. Detta förtroende utstod i gar tydligen ett hardt prof, och vederbörande må med Gud och sina samveten afgöra, om det var nödvändigt eller för rättvisan gagnande. Förvisso kan antagas att det icke ittan fara törhyas. Allmänhetens ssippmärksamhet ötvergick liksom af instinkt från de dageh förut så celebra jurymännen, till domstolen, som valt dem: de förra ned-junka ined hvarje dag till sin förra individuella obetydlighet; IIofrätten och dess val intaga ovilkorligt första rummet i diskussionen för dagen. TE ——— —