GÖTHEBORG, d. 23 Maj. Ehuru sent, gå vi fleres önskningar till mötes genom att lemna plats i tidningen för följande tal, med hvilket Kofferdi-kapten C. F. Högluad öppnade Sjömannasällskapets i Götheborg sammanträde den 27:de April; det lyder som följer: Mine Herrar! Att jag i detta tillfälle, likasom en i lägervall varande, rådvill sjöman, uppträder att föra ordet uti ett Sällskap af upplyste och högt uppsatte män, lärer troligen förtjena öfverseende, då Herrarne täckas taga i betraktande, att båda våra Ordförande-stolar äro ledige: vår odinarie Ordförande har lemnat oss, vår vice Ordförande vistas å annor ort, och då genom Directionens val det blef mig uppdraget att utföra detta för tillfället vigtiga värf, ma det mig gunstigt ursäktas, att jag, inseende min oförmåga. dock nödgas skrida till handung i hvad jag icke förmår verka med annat än min goda och för saken böjda vilja. Mine Herrar! Sjömannasällskapet, som stiftades den 7:de Mars 1S31 för ändamål att befordra utöfning af kristelige dygder, upplysning och vetenskaplig bildning uti allt, som länder till Handelns och Sjöfartens nytta, äfvensom att bistå nödlidande sjömän, deras enkor och barn, har — likt sjömannen, när han på sin af faror omgifna köl söker hamn inom den af brått och blindskår omslutna, okända kusten — genom ett haf af svårigheter långsamt närmat sig den punkt, hvarå det bör befinna sig för att kunna utsträcka sitt allmännyttiga förchafvande utöfver den, nästan så till sägandes obegränsade, plan detsamma för sin verksamhet sig anvist. Likasom sjömannen behöfver lots, behöfver ock Sällskapet understöd för att uppnå sitt mål. Men när lotsen. för sjömannen uteblifver, och understöd för Sällskapet icke stär att vinna, måste den förre begagna sin erfarenhet och sina insigter, och det sednare bereda sin framgäng genom utvecklingen af egen kraft. och det har i förra fallet sällan misslyckats, och det kan i sednare afseendet icke förfelas att uppnå den gifna bestämmelsen. när vilja och rådighet derom sig förena. Men frågan om Sjömannasällskapets behöflighet torde vara nödig att besvara, inan jag går vidare. När såg man spridda krafter verka gemensamt? lLåt vara att de verka lika hvar för sig för en och samma sak, så verkar dock hsarje kraft en och en i sönder, och således blott en det af hvad förenade krafter förmå ur en och samma punkt. År Sverige en sjöstat, så måste dess välstånd beredas genom handel och sjöfart. Betraktadt såsom sjöstat beror vårt lands sjelfständighet af ett kraftigt sjöförsvar: men hvart komma vi med en Örlogsflotta utan Handelsdatta, och med vår Handelsflotta ntan sjöfolk? — Det är följakteligen i vår Handelsflotta som, under freden, dngligt befäl och manskap skola ammas upp för kriget. Så har tillgätt tillförene, och genomögne vi sjökrigens historia, så skola vi blifva öfvertygade, att under sådant förhållande vi allt hittills endast kunnat försvara Oss. Betrakte vi vår Handelsflottas tillstånd, så finne vi för vår åskådning en hedröflig tafla. hvari partierne (fartygen) blott inom detta samhälle blifvit till en fjerdedel förminskade af det antal de varit ännu under en icke längesedan förfluten tid. Vi finna massan af vårt sjöfolk förminskas isamma proportion, och, hvad som värre är, att rymningsbrotten äro i tilltagande, hvarigenom mycket af vårt bästa sjöfolk går förloradt, så att, om ock våra fartygs antal framdeles skulle blifva ökadt, äge vi då icke tillgång på duglige ämnen att bemanna dem, och med ledsnad nödgas jag beklaga, att vi få ganska svårt, att här samla så många skickliga sjömän, som behöfvas för att upptackla ett skepp. I bredd med vår Handelsflottas skrala tillstånd torde man ock utan förmätenbet kunna påstå att vår Örlogsflotta är, såvida den såsom activ skall tagas i anspråk, och månne icke den sistnämndas tillstånd kan vara en följd af den förras förfall? Af det, hvarvid jag nu haft åran fåsta Herrarnes uppmärksamhet, synes tydligen sig förete, att spridda krafter icke kunna åstadkomma någon förbättring af vår skeppsrörelse; ty om så vore möjligt, skulle ätminstone spår visa sig af verkan för dess bibehållande, då den enskildtes och det allmännas Fr tnmansa faner dot arch man kan vara cZlor at don allmänna vilian alltid