Insändt. onsdagen den 9 dennes hade vi den härstädes så ovanliga företeelsen af en Andelig Musik i Domkyrkan, gifven af H:r Kammarmusikus F. Belcke, som till föreningen De fattigas vånnerafstod hälften af inkomsten. Denna uppgick till den icke obetydliga summan af 283 R:dr 24 sk. Ras, och vi äro honom i dubbelt afseende tack skyldiga, då hangenast vid första inträdet i vårt land tänkte på den nödställda delen bland dess inneranare, i detsamma han gjorde oss bekanta med sin ryktbara talang, som åter i kyrkan utvecklade en helt annan mäktig verkan, än i salongen, der vi beundrade hans utomordentliga färdighet på ett bland de svaraste instrument, och här åter tonens häånförande tjusning. Vi få jemväl icke förgäta att hembära Götheborgs vällofliga Magistrat vär uppriktiga erkänsla derföre, att den, i egenskap af Domkyrkans Kyrkoräd, lemnade benägen tillåtelse till kyrkans begagnande, och äro öfvertygade att den talrika samlingen, lifvad af samma känslor, delar vår önskan, att första steget måtte vara gjordt till framtida förnyade njutningar af kyrkomusikens herrliga uppbyggelse på det heliga rum, dit den hörer. På huru många ställen i sina skrifter hänvisar icke Luther till Mnsiken såsom oumbärlig för sinnets andeliga lyftning, huru enkelt och skönt säger han icke bland annat: ag önskar att se all skön konst, särdeles musiken , användas i Dens tjenst, som skapat henne. Herr Belcke äger denna förmåga, att med sitt på en gäng skakande och rörande instrument likasom lyfta oss högt öfver jordlifvet. och lata Oss höra ömsom verldsdomarns, ömsom englarnas stämma. Redan har han lemnat oss, för att i landets hufvudstad, der han motses med spänd väntan, bereda menniskan och konstvännen den högtidliga själafest, som vi här nyss upplefvat, men vi hoppas, att dessa enkla rader ännu skola hinna honom, likasom vära önskningar för hans alltid nya framgång Ööfverallt skola följa honom i spären.