största varsamhet och efter tidens fordringar och lynne. Despotismens kalla jernhand är tyvärr alltför genomgripande inom den militaira klassen, att icke den nog ofta skördar sina ofter, och beklagligt blirmerendels etens öde, som icke förstår att inom sitt bröst qväfva sjelfståndighetens känsla . då den manar att jmot en förolämpande förman höja sin röst; ty gränslinierna mellan subordination och despotism blifva ej alltid så troget uppdragne. Huruvida H:r Dahlström är på sin plats vid det nya reglementets författande, bör man ej kunna betvifla, ty han har blifvit at HH. M. Konungen dertill förordnad. Att han i sina dagar mycket afoch sammanskrifvit af hvad reglementen beträffar, vill ingen betvifla, ej heller hans goda anlag. Han har ju äfven nyss af H. M. Konungen blifvit befordrad till General-adjutaut. H:r Dahlström har visserligen länge hatt tillfälle att skåda garnizonstjenstgöringen i hufvudstaden, från alla dess sidor. men ännu vet man ej med hvad erfarenhet han följt den indelte saväl Infanteristen som Kavalleristen under dess tjenstgöring vid möten och hemma i landet; lärt inse alla onera, utgifter för resor, på syner, remonteringsoch rekryterings-möten, förhör m. m. som befälet måste vidkännas, och hvartill äfven en tjenstgörande Major, utan risque af anmärkning, kan beordra en underhafvande, om ock aldrig så längt och ofta; eller huruvida tjenstgöringen för befälet, i följd af ett reglementes lyten, ej möjligen kan vara mer eller mindre gynnande för individer inom samma grader; eller granskat permitteringen af befälet, och om ej vid ett och annat regemente eller corps vissa individer kunna varit boende utom regementet, kanske hela året om i hufvudstaden, i följd af en och annan liten tjenstgöring vid någon expedition och vid hofvet m. m.; eller om ersättningen af en sålunda frånvarande till den dess tjeust under tiden förrättar. blifver för den sednare ens motsvaraude de utgifter han i och för tjensten får vidkännas, eller huruvida den Kongl. förordningen. härom icke äfven kunde anses blifva en tillhörighet uti ett nytt reglemente; eller i allmänhet skärskådat regementernes expeditions förande, dess dagliga utvidgande och ofta ända till löjlighet gränsande vidlyftighet i skrifveri m. m.; detta allt får man då således ej annat än förmoda H:r Dahlström hafva tagit noga kännedom om, för att kunna lemna svar, stödde på egen erfarenhet, å de frågor som förekomma, och för att föreslå förbättringar, der sådane äro af nöden. — Förlidet år utkom 3:dje afd. af exercis-reglem., boken var 158 sid. läng; man vågar väl derför ej tycka att innehållet kunnat samlas på 360 sid. Men man vet att den, som till större delen sammanskrifvit reglementet, ej blifvit obelönt; och synes således, som det dock hade sitt goda med sig att skrifva reglementen. Dessa reflexioner torde ej vara ur vägen, då man kastar en bliek på det vigtiga företag, som nu sysselsätter en Reglements-kommitee; ej yttrade af misstroende till någon enskilt, men framkallade genom erfarenhet och stödde på den öfvertygelsen att en lag, som tål förändring, har sitt lyte mer uti de ej efter tidsandan passande moraliska principer, än uti alla föråldrade former. Alskare af Disciplin, hatare af Despotismen. — rg — — — 2 e e t—