II:r Kammarmusikus Belcke kommer nästkommande Fredag att i Bloms sal härstädes gifva en Concert. Det rykte, som föregått honom genom många utländska blad , år så utomordentligt, att vi med de största förhoppningar motse det utlofvade tillfället till denna ovanliga njutning. Ibland annat heter det på ett ställe: Den sköna, mjuka ton, som H:r Belcke förstår att aflocka sitt instrument, de otroliga svårigheter , som Basunens natur sätter emot alla figurer och passager, och dem H:r Belcke genom sin sällsynta färdighet besegrar, skola lika mycket förvåna kännaren som konstvännen.Och återigen låsa vi från ett annat håll: Knappt kunde utrymmet omfatta den mängd åhörare, som denne konstnärs utmärkta rykte församlat. Och i sanning rättvisade den största virtuositet på det svåra, till solopartier hittills knappt ägnade instrumentet, var i högsta grad spända väntan, ja, till och med öfverträflade densamma, Man kunde med allt skäl på H:r Belckes Basun använda de berömda orden ur Mozarts Requiem: Tuba, mirum spargens sonwn! Så skakande, genomträngamde och likväl så mildt uthållna äro de toner, hvilka konstnären, likt valdthornets, aflockar sitt silfver-instrument. Sedan jlang tid hafra vi ej upplefvat en sådan konstnjutning. Om, å ena sidan, det upplyftande minnet deraf ännu länge skall gläda oss, så önska vi å den andra, den, tillika såsom menniska. så älskvärde virtuosen, att öfverallt mötas af den förtjenta framgang, som hittills åtföljt honom. — Dessa båda utdrag, jemte de städse förnyade uppmaningar han erhållit , att gifva flere concerter, äfvenledes i kyrkan , med orgel-accompagnement, der hans instrument skall göra en annan lika imposant verkan , torde vara nog, för att fästa publikens uppmärksamhet på denne sällsynte artist: och så vilja äfven vi hoppas. att han härisrån medför minnet af ett värdigt erkännande uf den talang, som redan på så många särskilta ställen förvärfvat honom den allmännaste beundran.