Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1838, sida 1

ligt är, att de ännu. i en så upplyst tid som vår, kunna finna, icke alle: nast vänner och anhängare, utan äfven gynnare och beskyddare. Rörande detta förhållande är dock allaredan, så väl vid våra riksmöten som vid flerfaldiga andra tillfällen, så mycket taladt och skrifvet, att något vidare ordande derom på detta ställe bör kunna anses vara helt och hället öfverslödigt. Insändaren vill således endast tillägga den fromma önskan-, att man. når detta ämne härnäst bringas å banemåtte göra det på ett så ettertryckligt sätt. att det sedermera aldrig förekommer annorlunda än som ett minne från förflutna, i industriellt afseende omyndiga tider. Insändaren tror sig nu tillräckligen hafva ådagalagt, att han icke är någon fiende af den sak, skeppsbyggeripartiet förfäktar. Det är, såsom han redan förut anmärkt, endast vsiättet, hrarpå detta parti söker att befrämja densamme, som han icke kan gilla. Skälen, hrarföre han icke kan göra det, tror han sig hafva tillfyllest utvecklat. Har det lyckats honom, att. hvad deras sanningsenlighet angår, bibringa läsaren samma öfvertygeke. ar hvilken han sjelf är genomtrångd, så är ändamålet med denna uppsats vunnet. och Åan kan då hoppas erhålla tillgift för den dristighet. hvarmed han vågat att så länge taga läsarens uppmärksamhet i anspråk: Uppgilvandet af medlen till Svenska handelsfiottans törsättaude i det skick; den bör vara, öfrerlenmar han at en lyckligare och i detta ämne mera bevandrad skriftställare. Att hvarje till undanrödjande af de orsaker, som vållat hennes förfall, taget steg äfven blir ett medel till hennes uppkomst, ligger i för öppen dag att ens behöfva erinras. Insändaren har uppgifvit pågra af dessa orsaker. Undanrödjas de. så är redan mycket gjordt till bemälie flottas upphjelpavde. och dock skall ingen med skäl kunna träda fram och såga att man derigenom hindrat eller skadat nagon enda annan näringsgren i dess utveckling eller fortkomst. Innerligt öfrertygad om så väl denna, som sina öfriga. bår framställde, åsigters rättsoch sanningsenlighet. vågar insändaren, att, äåtminstone i detta fall, utan fruktan för att erhålla benämningarne Sellxisk eller egenkär, på sig tillämpa det så ofta begagnade men så sällan förtjenta predikatet Fän af fåderneslar se 7. — A — Å — —