t1t. inlandskt sJo-forsakrings-bolag 6). hj Utförselstallen på våra inhemska produkter 7), och :) En mängd andra afgifter, hvilka dels borde helt och hållet försvinna 8). dels betydligen nedsättas 9). 5) Se den i föregående not omförmälte, till H. K. H. Kronprinsen af Stockholms skeppsredare inlemnade, underdåniga petition, införd i N:o 10 at Uoöthetorgs Jerde Handelsoch Sjöfarts-tidning för den 3l:ste sistlidne Januari! ij 6) Redan för öfver tre sekler sedan hade man, hos andra eiviliserade och sjöfartsidkande nationer, insett den stora nytta, bandeln och sjöfarten skulle draga af inrättningar. der egare till fartyg och laddningar, mot en v:ss procent af deras uppgifna och med ed styrkta värde, försäkrades om tull ersättning för de förluster, hyilka, under en lång och vådlig segling, möjligtvis kunde komma att drabba dem, och derföre gått i författning om upprättandet af sådane. Hes oss deremot är denna institution icke fullt 100 år gammal och dessutom af den beskaffenhet, att den föga eller infet motsvarar sitt ändamal. Detta bevisas säkrast af de enorma summor, som hvarje är utvandra ur landet för att stadna i utländska assuradorers händer — summor, hvilka, om de för ett tjugotal af år 7ammanlades. skulie vara tillräcklige för att köpa hela vår nuvarande handealsflotta. Hvad kan vara orsaken till att vi i detta afseende stå så langt efter andra nationer: liknöjdhet, bristande spekulationsförmåga eller penningebrist? Uran tvifvel liknåjdhet; — den, liksom afunden, är en af hvensaa folkets arfsynder och skall, förr eller sednare, om ej bättring mellankommer. föra den till branten af sin undergang. — Här är ej stäliet att visa, huru ett, mot tidens fordringar svarande, Sjöförsäkrings-bolag kunde upprättas: nog af att en sådan inrättning år möjlig. Att den är uyttig. att den är at hehofvet påkallad, att den år ett af hufvudmedlen till var aftynande sjöfarts återupphjelpande; detta torde vara fullkomligt ötrerfödigt att bevisa. 7) Afren denna statsekonomiska origtighet har varit ett föremål för undersökning vid våra riksmöten och sednast vid det af år 1834, då en af Borgareståndets ledamöter, Herr J. Waern, payrkade dess skyndsamma upphäfvande. Väl drabba export-tullafgifterne egentligen konsumenten, eller köparen, men om producenten, eler säljaren, befrias från deras erläggande, så sättes han på samma gång i tillfälle att afvitra sin vara till ett billigare pris, hvaraf åter en lifligare efterfrågan och en större export vanligtvis blifva de naturliga följderne. Men i samma mån som exporten ökas, fordras äfven flere fartyg för varornes transporterande till import-orten, hvaraf äter följer, att vi, om vi vilja lata fraktförtjeusten komma oss sjelfve till godo, måste bygga. utrusta och bemanna flere fartyg, eller, med andra ord, öka vår handelsdotta. Den minskade tullinkomst af cirka 400.000 R:dr, hvartill summan af exporttullen, i medeltal taget, årligen lärer uppgå. tyckes (säsom Herr Varn äfven ganska rigtigt anmärkte) utan svårighet och utan frångående af ett lagom liberalt tullsystem, kunna till statskassan återvinnas genom en jemförelsevis ganska ringa förhöjning i införsels-tullen ä de mest begärliga öfrerflöds-artiklar, hvilka i större qvantiteter importeras, såsom socker, kaffe, tobak, thå. spiritnösa drycker etc. Den genom exporttullens upphäfvande Staten förorsakade förlust bletve saledes ingen; men vinsten deremot ganska stor, förmedelst den uppmuntran. som derigenom beveddes slere af våra inhemska näringsgrenar och vår sjöfart. Den tid, då man skall inse gilticheten af dessa skål, kan ej heller vara langt aflägses: måhända är den oss till och med närmare än vi förmode. En vis och saderlig Styrelse skall ej underlåta att pårkynda dess af hvarje sann fosterlandsvån med glädje afbidade ankomst. 8) Till dessa kan med skål råknas den afgist. som våra fartyg måste vidkannas för underhallandet af den i London varande Svenska kyrkan, till hvilken, enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af d. 4:de Maj 1814, eriagges 3 pence V läst af hvarje fartyg. som i bemälte stad lossar eller sartar, samt uti alla andra de förenade Konungarikena Englands, Skottlands och Irlands hamnar 2 pence 3Å låst. Hvad uppbygcelse besättningarne på de Svenska skepp, hvilka icke ligga i Londons hamn, kunna hafva af den derstädes på värt modersmäl hallna gudstjenst, kan insändaren icke inse. och således icke heller skälet. hvarföre våra rederier skoja betungas med afgift tör en sak, af hvilken hvarken de, deras folk eller Staten hafva den ringaste nytta. Dessutom är. vid 1834 års riksdag, af n. v. Kommerserådet och Kommendören Herr O. Mijk vordet ådagalagdt. att underhållandet af ofranbemälte kyrka är helt och hållet änåamälslöst, alldenstund de Svenske skeppskaptenerne sällan tillåta sitt folk besöka densamma, af den orsak, att sjömannens ofärd ofta är dermed förenad, helst han vid inoch utgången till templet ständigt finner landsmån, som bosatt sig i närheten säsom krögare, och hvilka på det mest förledande sätt söka förmå honom till rymning, krogsittning och ett oordentligt jefrerne. Huru litet inre kraft sjömannen har att emotstå dylika frestelser, känner hvar och en. som aldrig sa litet haft med honom att göra, och man bör derföre icke förtycka skeppsbefälhafvarne, att de afhåha sina besättningar från att besöka ett ställe. i hvars omgifningar de oupphörligt äro blottställde för att depraveras och bedragas. Men hvartill gagnar det då, att, under sådana förhållanden, kontribuera till en inrättning, som allsicke motsvarar sitt ändamål: Också föreslog Herr IVijle, rid ofranbemälte riksdag, att Svenska kyrkan i London måtte försäljas, helst derigenom en icke obetydlig summa skulle till statskassan inflyta, hvilka, jemte de besparingar, som uppkomma genom innehållandet af de nu ärligen utgående summorna, skulle kunna på ett för nationen me12 ändamålsenligt och gagneligt sätt anzändas.3) En enda blick på ett par af de måklareeller skeppsklarerareräkningar, som upptaga de så kallade portcharge-omkostnaderne, kan vara nog för att öfreriyga hvilken som helst om sanningsenligheten af denna utsago. Så t.ex. uppgå härstådes, vid utoch in-gåendet, dessa omkostnader för ett fartyg af cirka 100 lästers drägtighet till omkring 220 R:dr banko. Gör nu fartyget, såsom ofran nämndt är, fyra resor på året, så har man genast en summa af 880 R:dr banko, hvilken, utom en mängd andra expenser, faller rederiet till last. Att en moderation i dessa asgifter år både möjlig, billig och nödvändig, torde icke af någon. som närmare vill göra sig underrättad om alla de rubriker, under hvilka de utad bunma khasotffAas Alan hn !