Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1838, sida 2

Insändt. Till Redaktionen af Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning! Uti N:o 38 af Tit. tidning förekommer en uppsats, som afser att öfverklaga och fördömma den onekligen högst omoraliska och lagstridiga handlingen. att, medelst döljande. köpande eller mottagande såsom pant af orättfånget gods, uppmuntra och befrämja en tjufs olofliga handtering. Denna uppsats är åtföljd af en brottmåls-katalog af 15 utgallrade nummer, hvari ätskillige personer bestämdt utpekassäsom varande under tilltal. för att hafra köpt eller tagit i pant hvad de vetat stulet vara., och sålunda möjligen kunna komma att, enligt lagens bud i 1 5 49 Cap. M. B., stånda Hufsrätt, d. v. s. dämmas och straffas lika med den som godset stulet, hvilhet straff alltid är vanärende och medför förlust af flere. borgerliga rättigheter. Bland de namn , hvilka sålunda på svarta taflan, eller måhända rättare: i svarta drag på Tit. hvita tafla, skylldra för allmänheten, har jag, med lika mycken förtryielse som bestörtning , under det 12:te ordningsnumret, igenfunnit mitt eget, behäftat med en uppgift , högst obestämd i sin detalj och grundfalsk till sitt resultat. Min heder, hvilken man härigenom trädt för nära, fordrar säledes, att jag förklarar och rättfårdigar mig. och jag är berättigad att pretendera, det Tit., i sitt nåsta tidnings-nummer, offentliggör följande reclamation : Den stora nöd och penningbrist, som under den stränga och ihållande vintern. herrskat bland den arbetande klassen, har ofta gjort det till en ehristlig pligt, att, åt kände ej vanfrejdade persener, sälja lifsmedel på kredit, mot pant. I detta ändamäl besöktes jag, för någon tid sedan , af Huetrun Dahlgren, som medhafde en del, eller det såkallade bladet af en silfvertesked, mot hvilken säkerhet jag till henne försålde några varor. Det har sedermera visat sig, att detta skedblad var en del af en tesked, som återigen var en del af den hos Konditor Rubenson öfvade stölden; men då. enligt hvad Kämners-Rättens Protocoller utvisa, denna sked blifvit först af gossen Johannes Andersson till drängen Christiansson öfverlemnad, af denne äter till arbetskarlen Dahlgren , och af denne slutligen till sin hustru, hvilken, slutligast, lemnat en del deraf till mig, samt då hustrun Dahlgren , hvilken ofta plågat handla hos mig, mig veterligen aldrig tillförene varit tilltalad, och sålunda icke ens kunde komma under rubrik af misstänkt person; skall bvarje opartisk och rättänkande menniska nödgas medgifva, att i denna min handling icke finnes ens skuggan af ett brott. Också är det sanningsvidrigt, att något slags tilltal ägt eller äger rum mot mig, i och för denna eller någon. annan så beskastadd affär. Något åtal har icke heller. under uppgifne omständigheter . rimligen eller lagligen kunnat komma i fråga , och mitt invecklande i denna sak, har säledes inskränkt sig till, att vid Kämners-Rätten uppgifva nu framlagde förhållande, hrilket blifvit vitsordat, hvarefter jag, till alla delar, blifvit från saken skiljd, och åger således dermed ingen den rinDå jag är fullt förvissad om, att Tit. endast har till syftemål att sprida sanning. och. upplysning , kan jag icke förmoda att Tit., hrarken med uppsåt eller af liknöjdhet, lemnat denna ogrundade uppgift till allmänheten, hvilken således mäste hvila på antingen ett misstag hos Tit., eller en felaktiv nndeträttelse. i .