Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1838, sida 1

ga—— — — —— kets torftiga innebyggare finna en säker och tillråcklig utkomst, välmåga intaga armodets ställe, äktenskap stiftas och befolkningen tillvexa i jembredd med den stigande industrien. I samma mån som denna tilltager, tilltager naturligtvis äfven vär importoch export-handelhvaraf åter en ökad tullintrad och en Nfligare efterfrågan på fartyg för befraktningar blifva de naturliga följderne. Upphäfver man deremot i otid de förordningar, som skydda sabrikerne, så ruinerar man icke allenast alla dem, som, under hopp om framtida ersättning, i denna näringsgren nedlagt sina penningar. utan man atskräcker tillika hvarje, så väl in-Som utländsk, kapitalist ifrån, att, på ett så lönlöst och osäkert företag som Svenska industriens upphjelpande. uppoffra sin tid och sin förmögenhet. Dock ej nog härmed: tusentals menniskor. som förut vid fabriksinrättningarne funnit sin, om ej rikliga så atminstone tillräckliga, utkomst, blifva då på en gång brödlöse; armodet aflöser välståndet. lättjan arbetsamheten; gator och landsvägar befolkas med tiggare: sattighusen erhålla nya och talrika inbyggare. lasterne nya rof; skattelängderne minskas, brottmalslängderne ökas: fängelserna fyllas — och detta allt derlöre, att man, så att såga, velat se trädets frukt före dess blomma. Målningen är mörk: men trogen: matte den belljertas af hvar och en, som upprigtigt vill sitt fåderneslanas och dess innebyggares sanna bästa! . Att punkt för punkt genomgå och vederlägga alla de hugskott. rörande orsakerne till Svenska handelsflottans förfall, hvilka, än på det ena och än på det andra sättet, sökt att göra sig gållande. skulle föranleda till en vidlyftighet, som på intet vis vore förenlig med en artikel, för hvilken man åstundar plats i en landsortstidning. Till något dylikt bar insändaren ej heller förbundit sig. Det är allenast en och. annan upplysning, hvilken äfven stundom torde få tjena säsom anmärkning, som han utfäst sig att meddela, och det är detta sitt löfte som han nu, så vidt i hans förmåga står, vill söka att uppfylla. Insändaren fär således först göra Vederbörande uppmärksamme på den felaktighet, som af härvarande skeppsredare, i deras till H. M. Konungen ingifna petition, blifvit begången, då de, till måttstock för Götheborgska handelsflottannuvarande humerär och lästetal, tagit den numerär och det lästetal. hvilka hon är 1813 visade sig ega. Ingen, som aldrig så litet följt verldshändel-ernas gång, kan vara okunnig om, att det stora antal fartyg. som Götheborg vid ofrannämnde tid räknade. endast och allenast bör tillskrifvas det spårrningssystem, hvarigenom Kejsar Napoleon trodde sig såkrast kunna kufra sin stolta medtäflarinna, Storbrittanien. Väl är det egentligen ären 1809 och ISIO, som utgöra glanspunkterne i Götheborgs handelsoch sjöfarts-historia: men äfven under den tid, Sverige mäste biträda ofranbemälte system, stodo hamnarne i Göt heborgs skärgård öppna för Engelska fartyg, och sjelfva staden fortfor att vara en nederlagsplats för alla de Engelska kolonialvaror, hvilka anvars under Dansk, Ty-k. Rysk eller Engelsk flagg skulle hafva tillförts de vid Nordoch Östersjön belägne handelsstäder: men som nu, åtminstone till en stor del måste bringas dem tillhanda under Svensk. Detta förhållande skulle naturligtvis härstädes stegra efterfrågan på fartyg för befraktningar, hvaraf åter den naturliga följden blef. att en stor del af våra kapitalister, klokt begagnande det tillfälle till en såker och lönande förtjenst, hvilket tidsomständigbeterne erbjödo, skyndade att i -skeppsrörelse nedlägga de kapitaler, hvilka de från andra ändamål kunde afse. Görheborgs handelsflotta steg sålunda inom kort till den höjd. att den ånnu år 1815 råknade 271 fartyg om 19.200 lästers drägtighet. Länge kunde emedlertid icke detta dess blomstrande tillstånd tortfara: verk af konjunkturen måste det, när denna upphörde att vara gynnande. äfven upphöra. Hvad som förut, så att-säga, varit på en enda hand. kom nn på flere. Skeppsredarne, hvilka snart insgågo den vändning sakerne togo, skyndade nu. att, till de nationer, som, efter krigets slut, fått fria händer, afyttra de fartyg, af hvilka de sjelfve ieke mera kunde hafva någon fördel. På detta sätt minskades Götheborgs handelsflotta. inom den korta tiderymden af fem är. med ej mindre än 142 fartyg om 9.:484 lästers drågtighet. — Något mera evident bevis på olämpligheten af den måttstock, ofvanbemälte petitionärer valt, torde näppeligen kunna framläggas. Men låtom oss äfven taga det lärtetal och den numerär, som Göt h eborgs handelsflotta vid 1820 års slut egde, till måttstock för dess nuvarande numerär och lästetal; tro vål petitionärerne, att någon enda Ingnt tänkande menniska ändock skulle vilja härleda den minskning. som då visar sig. från de orsaker, hvilka de i sin till H. M. Konungen inlemnade petition anfört, och som sedermera i ett par af våra Tidningar vunnit understöd och bifall? — Nej. Djupare ned måste man söka rötterne till det onda. med hvilket så vål Götheborgs som de andra våra stapelstäders handelsflottor laborera. Detta tyckes man emedlertid icke hafva besinvat, åtminstone kun2 Ån;F; A, 777 a a ar oo A Bvetitiaonen. eder i