Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1838, sida 1

Men den långa, grymma hungersdöden Hvilket menskohjerta räds ej den Då de hördes dessa rop i höden, Trängde fram till glädjens boning än. Ån Guds godhet har sin bild på jorden I välgörenhetens milda skygd; Varm är qvinnans själ i sjelfva Norden, Öppen för medlidande och dygd. Du, som fråmst uti den sköna kretsen Lifvande med förbön, föresyn, Stod för räddningsenglarna i spetsen, Budskap blef ifrån en huld Försyn; — Tag Din lön i hoppets nya strålar. Som den redan skymda blieken ser, I det nya lif, som kinden målar, Från den spådas mun, som för Dig bet. Och J alla, som i Minnets tempel Rost at tacksamhetens händer opps Tecknade Ert rörande exempel Än för fjärran tiders dunkla lopp. Kasten Edra blickar till hvar koja Der vi åter äga frid och bröd, Ilen hit, när hafvet löst sin boja, Njuten frukten af Ert understöö. Aldrig skall, när nöjen kring Er sräfra, Och J sjelfve sväsfven i dess famn, Mera ljult Ert hjertas känsla. bäfva, Ån när vi välsigna Edra namn! A . De Fattiga i Bohus läns Skärgärd.