Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1838, sida 2

Insändt. Herr Torslow gaf förliden Tisdag sista representationen före Påsk. Vi hafva ej varit mycket i tillfälle att bivista de hittills gifna, men då de äfven tiil större delen bestätt af obetydliga stycken, och denna senaste likväl företedde de bättre af hans sällekap, tro vi, att ett omdöme i allmänhet här vore på sin plats. För att göra rättvisa åt H:r Torslow och hans Fru, behöfde man blott se dem i den första af Tisdags-pjeserna: DEN HäFTIGE FRIAREN, Komedi på vers i 3 Akter, efter Fransyskan, om man också ej förut ägt så många tillfällen att beundra dem, och för deras skull känner sig beredd att öfverse mänga af de öfrigas brister, emedan man utan omgifning ej heller skulle njuta nöjet af dessa håda utmärkta talanger, som redan länge varit råknade bland Svenska scenens yppersta prydnader. II:r Torslow (Charles de Maorinzer), uppfattade här, såsom alltid, rölen med en sanning och natur, som, äfven emot denna Grefvinna de Sencerre låt oss glömma, att vi blott sågo honom från skådeplatsen. Isynnerhet scenerna i andra och tredje Akten, der hans passion. hästigheten af hans lynne, svartsjukan och ädelmodet , i hans själ kämpa lika stora strider, der den sistnämnde segrar och den hjeltemodigaste försakelse, det mest rörande och tillika originella afsked utgör katastrofen , återgaf han så mästerligt , att man fann Markisinnans omvändelse , likasom hennes sista utrop helt naturliga , oaktadt allt det onda, hon förut tillfogat och tillönskat honom. Fru Torslow gal deuna älskvärda, nyckfulla, skämtande Fransyska och likväl så trosasta väninna med en liflighet och naiveteå, med ett ord. så intagande i alla dess lekande nuancersom man blott kan vänta det af den bildade skådespelarinnan och en så stor talang. Vi beklaga likväl på det högsta, att sällskapets nuvarande heskaffenhet nekar oss nöjet. att se henne i en af sina sköna tragiska röler, hvari hon fordom så ofta hänfört oss. Men Hiv TULslO har ganska rätt och inser visserligen sjelf, att han med sin nuvarande personal icke bör våga, att sätta något större skådespel i scenen. Hvad skulle det väl blifva af om t. ex. Fru Deland nödgades öfvertaga en betydligare röle i sorgespelet, då redan s(irefrinnan de Sencerres genom henne gick alldeles förlorad. Denna milda, känsliga, ädla qvinna låter omöjligen förena sig med en så stel hållning, ett så entonigt upprepande af utanlexan, att man blir kall vid de skönaste ställena deri. och hon icke en gäng kunde lifvas det allraminsta af H:r Torslous förträffliga spel. Deremot lemna Herr Olthojr och Lagerqvist något hopp. att, under fortsatt ledning af H:r Torslou och hans läroriga föresyn framdeles kunna blifva ganska brukbara sujetter. Den förre hade för aftonen endast obetydliga råler, men den senare var i sista pjesen: DUMMA PETTER, uti några allvarsammare scener ganska bra. Hans organ är mindre lycklig. Åsren i denna pjes utgjorde H:r Torslow naturligtvis glanspunkten, och vi tillsta uppriktigt, att vi, utan honom, ej skulle vilja se någon, ty ensemblen fattas ännu alldeles, och man måste bygga sitt hopp på honom. för att stundom uthärda de scener, hvari han saknas. II:rr Albion, Kihlen. Gräåntz och hvad de vidare heta, äro ur stånd att uppfatta det ringaste af ett helt, för att bidraga till dess framgång ; men som ännu ett berömligt undantag vilja vi nämna Mille Björkman , hvilken , uti Agathas röle i efterpjesen åtskilliga ögonblick visade begäret, att efterträda Fru Torslows fotspår , och med mycken bjertlighet gaf den lilla älskvårda frun. Hon har derjemte fördelen af ett rent och tydligt uttal, som i sanning icke är den minsta, der man så ofta mäste anstränga sin hörsel, för att då och då uppsnappa ett ord. Nämna vi slutligen H:rr Peland och Holmberg, såsom tvenne af publiken redan kända och temligen gynnade snjetter, samt H:r Nandelstadt, hvilken har någon anstrykning af lägre komik, så hafva vi en liten öfversigt at H:r Torslous närvarande omgifning, hvilken visserligen icke svarår hvarken mot publikens billiga väntan eller föreståndarens frejdade namn. Ty, om vi också tilltro honom förmågan att bilda en aldrig så nybörjande talang, endast den föresinnes, så kan han likvål ej skapa den af intet, och en liten itgallring skulle derföre icke skada. — Besynnerligt är i öfrigt. att ekläreingen, som under II:r Heussers tid så ofta klandrades, nu förblifver opåtalt, paktadt minskningen deri, fastän priserna äro desamma. Förunderligt är let äfren. att höra vär orchester, som likväl nu genom trågen öfning under peratiden vant både oss och sig vid någonting bättre, Upprepa de gamla vm sonierna från flere Decennier tillbaka. Meningen med dess verksamhet inder entre:akiterna är visserligen ingen annan, än att förkorta denna tidymd för publikei genam underhållande musik, men hvad den nu exequerar, ore oftast snarare i ständ att förjaga den helt och hållet. FA