Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1838, sida 2

— va — —ä—ä—64c G — ——— ————— Insändt. ö Både mundtligen och skriftligen har den framställning velat göra sig gällande, att Fiskaren i Bohuslänska Skärgarden för närrarande vore mindre att beklaga, än Torparen och husmannen samt till och med sjelfve hemmansägaren å fasta Landet, enär den förre blifvit hela denna vinter hugnad med sammanskott från alla håll till lindring i nöden och varit i tillfälle, att åt sig anskaffa åtminstone fisk, under det de senare blifvit lemnade utan bistånd och sjelfve saknat alla utvågar till bergning. Den känner dock föga den Bohuslänske fiskareng belägenhet, som vill uppställa någon jemförelse till likhet emellan den och jordbrukarens; hans sysselsättning och lefnadssätt, hans ständiga vistande på hafvet, så att säga ur kretsen af samhåällighet, gör honom oskicklig till annat arbete och främmande för tanken på en regelbunden hushållning och nödig omvärdnad om sig och de sina, under det vintern öfverraskar honom och Strändeme tillstängas af is och han står ensam med sin uppdragna båt, oftast utan alla förråder, utsatt för nakenhet och köld, samt omyndig till sitt förstånd och lika oböjlig vid föreställningarne om framtiden och nödvändigheten af ett klokare förfarande, som det haf år vildt och de klippor hårda, på hvilka han uppvuxit, då deremot den vid jordtorfvan fästade mera tillhör samhället och vant sig vid beräkningar och ett ordentligare lefnadssätt, samt har flere utvägar och mera fallenhet, att under ett svärt är förskaffa sig hjelp, genom arbete, den närmare bekantskapen med de bättre lottade jordägare, den större möjligheten till lanebiträde, och i det stöd han i allmänhet kan finna i sambandet emellan honom och öfrige församlings-medlemmar. Må det dock icke bistridas, att äfven jordbrukaren i Bohus lån och haus omgifning, ehuru bördig än jorden i detta län må vara, under ett missvextär äro beklagansvärda och behöfva understöd; men den mest behöfrande bör äga företrädet vid våra uppoffringar, och om man lemnade åt åboens och torparens val, att utflytta på de nakna klipporne mot vilkoret af en och annan gåfva under de svårare vintrarne för att stilla hungren, eller att qvarblifva vid sitt yrke, skulle den, som ville utgifra fiskarens öde för drägligare, i deras svar läti finna misstaget i sin beräkning. Bohusländning. iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii