Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1838, sida 1

Vill Hexan leka blindbock med oss? sade Konungen och försökte att känna sig ikring med händerna; det här är ett fördämgt malplaceradt spektakel, hvartill det kan falla mig in att improvisera katastrofen. Vi äro minst hvad man kallar ledda bakom ljuset, Ers Maj:t! ty framom mig tycker jag mig se skymtar af dager: Det inätte vara någon ridå framför oss. Publiken blir otålig om den icke går opp. Opp med ridån, osynliga andar! i Vi ha hår att göra med rebeller till andar, Ers Maj:t! Bör man kanske med väld tukta de upproriska Om Ers Maj:t tillater, skall jog slita trasan i smtycken. — i i Oh! par Dieu! non! Inga extravaganser! Bäste Armfelt! hjelp mig förr att ikläda mig tålamodets rustning.t pen är tung, som medeltidens, Ers Maj:t! Jag fruktar, att Ers Maj:t i detta fall alltför snart kommer att lägga ner vapen. Detta vore den förs sta triumf Ers Maj:ts vedersakare vunnit, och den vill jag ej gerna unna dem.: Ja! men nu har du verkligen rått Armfelt! Det hår gär för långt. Cest affreux! Man förehar mähänaa någon anläggning mot vår person! Ljus! i helvetets och upplyshingens namn! lus! I detsamma rullade ridån framför dem åt sidorna. Vid ett bord, fullritadt med besynnerliga, kabbalistiska tecken, satt Mamsell Arfvedsson. Hennes bleka ansigte bar ännu spår af skönhet, och de under den svarta tocquen nedfallande gråa lockarna gåfvo hennes drug ett eget, fantastiskt uttryck. Hon var klädd i en svart sammetsklädning. broderad med silfver, i besynnerliga, kantiga fasoner, som nästan liknade Hebreiska bokstäfver. Hennes höga gestalt saknade icke en anstrykning af majestät; hennes blick var djup och inspirerad, som en Sibyllas. j Armfelt framtrådde först. Tillbaka! ropade Sierskan, gR dit, högmodige ädling, der din plats är! sök icke att bedraga mitt öga! Det ser igenom taftet af din mask. och ser derinom Gustaf Mauritz Armfelts stolta drag. Men vill du veta, hvad ditt öde en gång skall blifva, vill di trotsa dig till en uppenbarelse war framtidens mun. vill du — kosta hvad det kosta vill — rycka. slöjan fran kommande dagar, välan, Gustaf Muuritz Armfelt! du skall en gång förklaras för ditt fåderneslands förrädare, ditt namn skall skyldra på skampålen, och du skall dö, en främmande makts undersåäte. Den person, hvars bild du bär i en medaljong närmast ditt hjerta, skall schavottera, som ett skådespel för Stockholms larmande påbel, och sedan som dräggen af qvinnor. hemfallna åt förderfvet, arbeta på ett spinnhus. Se der ditt och bennes öde, Grefre Gustaf Mauritz Armfelt! Har du någonting mera att fråga mix? Nej! Endast att svara dig. det du nästan börjar för skarpt. min goda Mamselli. sade Armfelt, stödjande handen på värjfästet. och utan att förlora sattningen; huru skall du nu kunna stiga i pathos. då du redan uttömt dig i förbannelser ? Du har förgåtit att gömma något af de fasor, hvarmed du slösar, åt den person. som jag ledsagar. Åfven hans stund är nära, närmare. ån din, bögmodige ädling! ropade den Svenska Pythia. tag af masken, Konnna Gustaf III! Akta Er för masker. som för döden. Anse hvarje mask för en ljugare, en bedragare, en förrädare. Akta Er för Svenska Teatern! På Franska Teatern emottog Ni underrättelsen om Er Fars död och rt eget uppstigande på thronen. Hrem vet hvad som kan ske på den Svenska: Hvem vet hvad som smyger i kulisserna? Hvem känner alla gångarna och hela det besynnerligt sammansatta machineriet? Man begår en därskap incagnito. och leder. osedd, en intrig. Er olycka, Konung! blir en man med gråa lockar... i Ha! Pechlin! ropade Konungen. ; nJag vägar fästa Ers Maj:ts uppmärksamhet derpå:t, hviskade Armfelt, natt menniskan ligger under för en paroxysm af galenskap. Hennes tänder gnissla. ögonen våndas ut och int... j Mången kunde bli galen, Friherre Armfelt, af att se in i framtiden. Jag är det icke. Tror ni att pulsen går jemn på den, sem ligger under för en paroxysm af galenskap? yttrade Spåqviunan och räckte fram sin mägra, knotiga hand. Måhända hade det varit möjligt för hennes, genom lårg öfning skärpta organer, att uppfatta Armfelts till Konungen framhviskade ord. Jag har tillräckligt känt Er på pulsen, min goda Mamsell, för att veta hvad jag skall tro om Er, sade Armfelt i en gåckande ton, utan att fatta den med en stor åtbörd erbjudna handen. i : Ne Pirritez pas, mon ami! sade Konungen, cest one dame puissante, qui a deja vous exile, et peut prondre votre tete, si vous contirmez a Foutrager. i : Ä