Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1838, sida 1

— — dag, ej hyra sig tak öfver hufvudet en enda natt, ej köpa sig ett enda lagg, huru simpelt som helst att värja sig mot kölden; ty alla hans 100,000 Riksdaler hade fallit till assignater. Om icke Svenska Konseljens ledamöter hade i allt öfrigt ett så fredadt samvete, som hos dem befordrar en så ostörd hvila, skulle besagde förhållande hos dem åstadhomma ganska qväljande betraktelser under sömnlösa nätter: En gränsort år alltid underkastad äfventyret af en coup de main; der är likväl icke hvarken så retande att försöka, eller så: förstörande, om den lyckas, som da man just der förvarar det enda oersättliga, sjelfva vilkoret för både samhällets trefnad i sin helhet och individernes. Så lÄnge detta, missförhallande fortfar; erfordras icke ett fendtligt. infall, blott en. demonstration, för att sätta oss i nödvändighet till ytterligt kostsamma ansträngningar att försvara vår dyrbaraste klenod, — ansträngningar, hvilkas ofta förnyande skulle undergräfva vårt välstånd på samma gång, som. de minskade försvarsstyrkan på andra punkter, der dens törhända just. då. enligt. strategiens regler, kunde bättre behöfvas. Om deremot Nationens skatt befuunes i säkerhet uti centern, vore man ej beständigt blottställd för utomordentliga uppoflringar för att skydda den punkt af periferien. der. denna skatt finnes nedlagd. I denna omständighet äro nyttan och vislieten af centralförsvaret pasagliga. Också är det just i denna omständighet, som man lemnat systemet ur sigte. S Vi hafva varit temligen vära att inhemta en bitter ersafenhet i detta afseende. Man bar på en gång orättvist och löjligt velat beskylla Gustaf Adolph för afsigten att lägga sig till Bankens redbarheter. kort före sitt fall i början af årct 1809. Hans. uppmaning till Bankofullmäktige att se till, det valutorne blefvo i säkerhet, då han drog trupparne från Stockholm och fienden anryckte, var deremot lika oskyldig som välment, och hade blott tvenne fel: det första att komma för sent (om olyckan inträflat); det andra. att icke kunna medföra någon verkan till Bankens frälsning (om denna varit af nöden): ty hvar skulle väl Herrar; Bankofullmäktige hafva fått hästar och iransvortvagnar. när allt sådant redan var taget i anspråk af Konungen för hans och Hofvets och Kausltiets och tropparnes behof? Denna väckelse hade bort vara tillräcklig för Regeringen efter den 13:de Martii, och för Ständerne under 1809 års långa rikedag. att för framtiden sätta den redbara fonden i såkerhet. Derhän sträckte sig dock icke omtankan. Ögonblickets bekymmer var häfvet. och våra gudfruktige Stat-mån suckade andäktigt: sörien icke för morgondagen 3 det är nog att hvar dag hafver sin egen omsorg. och sin egen plåga. Detta Skriftens språk har allt sedermera utgjort de renlåriges och styrandes rättesnöre. Fortsättes detta religiösa öfrerlåtande åt Guds: behag allt för länge och förtröstansfullt från deras sida som makten hafva. så kunde det också en gång komma att heta ganska bibliskt: intill dess. att dagarne hafva en ända. i : Din optimism skulle kanske vara benägen att sluta sig till den sromma åsigten: att som krigsrustningar emot oss ej kunna bedrifvas så hemligt. det ju vår Regering genom sina Ministrar och kunskapare i öfrigt, derom blefve nog tidigt underrättad, för att då gå i författning om Bankens flyttning, om hon fanne det behöfvas: så lönar ej mödah att derförinnan taga några mått och steg. Satsen är likväl fullkomligt skef. Hvarföre såtta sig i hödvändighet att lita på rapporter, som dessutom kunna vara underkastade irrirg? Måänne ej åteärden då i alla fall komme något för sent? Ty se här: faran vore antingen öfverhängande. eller aflägsen. Vore hon öfverhängande, hurn ville man då skaffa fordon och hästar just i samma stund, de voro behöflige för Armeen med dess tross, och hundratals familjer hastade med sin rörliga egendom från den hotade punkten? Eller fror du kanske, att trängseln på kanal-linien i en sädan tidpunkt, under en sådan villervalla, medgäfve en trygg transpört af rörelsekapitalets hela grundfond, samt att erforderlig tillgång då funnes på lämpliga transportfartyg? och utan stark militärisk betäckning skulle man väl ej vilja äfventyra en såden foras afsändning? Det blefve således alltid en minskning i våra stridskrafter mot fienden. Men, faran vore aflägsen; man hade rådrum att foga nödvändiga anstalter... Jag medger visserligen. att denna ställning vore fördelaktigare ån den förra; men sjelfva försogandet skulle icke desto mindre. under sådanh omständigheter, ästadkomma en financiell kris. Hvilken oro och förskräckelse skulle ej uppstå i penningerörelsen öfver hela landet vid nuderrättelsen, att man, af fruktan för fienden; transporterade Bankeus fond till annan ort? Hvilken ängslan, innan transporten kommit till bestämd ort! Hvilket misstroende att allt vore satt i säkerhet, som tryggas. hörde, att ingen ting förkommit, ingen ting blifvit undansnilladt! Ty: kontrollerna af : erin Far revisioner och offentliggjorda räkenskaper vmnosannolikt