AAAg3n3ng3n3n3ng333n3ng33nkng33kn33n33333n3nn BB—— Bidrag till Yttrande-rättens Historia i vårt kära i Fädernesland. 2 I yttersta armod lefde i Småland, i Carlstorps Socken, under Konung Carl XI:s regerings-tid, en fattig prestenka vid namn Catharina Florena. Hennes man, pastor vid det Småländska rytteriet, hade, under det af bemälte Konung mot Pohlen förda krig, omkommit. Kort efter hans död tödde hon en son, som i dopet blef kallad Erik. Gossen tillvexte, fick al sin Ömma men fattiga moder lära sig läsa och skrifva och blef af henne är 1668, då han var 13 är gammal, sänd till Wexiö från hemmet fjerran aflägsna skola, den han till fots måste uppsöka. Auländ dit, blef han i densamma intagen: men var, i anseende till sina ytterst knappa vilkor, tvungen att förtjena sig sitt lifsuppehälle med så kallad kustning d. v. s. uträtta sina mera bemedlade kamraters göromål hemma och i skolan för den mat, de derföre täcktes beskära honom. Han högg saledes deras ved, väckte dem, eldade deras rum, stådade skolan, ringde gymnasiiklockan kl. 5 om morgnarne o. s. v. Under mellanterminerne fick han, såsom den tiden var brukligt, en viss trakt af stiftet sig anvisad till -ockengang. Dermed tillgick sålunda, att djeknen med en säck på ryggen gick omkring i bondgårdarne och sjöng latinska cantilener till de beskedliga bondgummornas fägnad och uppbyggelse. Hade han nu, såsom fallet lärer hafva varit med Castovius (så kallade sig sedermera prestenkans son) en god röst, så var han såker på att icke behöfva gå tomhåndt från bondens hus, utan kunde samla sig ett betydligt förråd af bröd, ost, fårlår, ull, våf och andra dylika artiklar, hvilka kommo honom ganska väl fill pass under studietiden. Under en dylik vandring hade Castovius haft lyckan att blifva känd och bemärkt af dåvarande kyrkoherden i Alsheda. Dryander, hvilken fattade välvilja för unge, fattige djeknen och blef, då Castovias 1680 afreste till Upsala Akademi, hans understödjare och välgörare. Länge hade Castovius icke uppehållit sig vid universitetet förrån hans ovanliga flit och hans (såsom det i dimissionsbetyget hette) af pröfningen förädlade karakterådrogo honom en billig och välförtjent uppmärksamhet. Detta hade till följd, att Kongl. Rådet Grefve Jac. Gyllenborg valde den berömde stndenten till lärare för sina båda söner, Olof och ferl, begge sedermera namnkunnige i både vitterhetens och statens häfder, den sednare en stjerna al första storleken på sm tids firmament. Är 1688 vann Castorias med stor utmärkelse den akademiska lagren; men den nye Macistern var dock, såsom Prof. J. Upmark i sin parentation öfver honom yttrar sig. långt ifrån att tro det Åden hängde på Herculis stoder. Vetande sig ännu vara fjerran ifrån målet, fortsatte han med ökad flit sina studier och försvarade snart i Philosophiska fakulteten en disputation, rörande samhällsläran. i hvilken han bland annat yttrar att ÅFeid lagetiftning fordras folkets bifalö. I Konung Carl XI:s envåldstid var detta en mer än tillräcklig anledning till mycket buller. En lycksökare bland Professorerne uppsteg under ventilationen och varnade så väl Preses och Respondens som hela den studerande ungdomen från en så f-laktig sats; men hvarken Fakultet, Konsistorium eller Kansler fästade derrid någon uppmärksamhet. Emedlertid ansåg lycksökaren sig böra lätta sitt samvete genom att underrätta Konungen om hela förhållandet. och hade detta den följd, att Konungen den 26:te Oct. 1691, utom nagons hörande, till Akademiens dåvarande Kansler. Grefve Bengt Oxenstjerna, utfirdade ett af J. Bergenhjelm kontrasigneradt bref, hvari han förklarade siv hägligen förargas öfver att en part vid Akademien uppspinna onödiga yJeIg.-). pet är fördenskull (så slutades brefvet) vår nådiga vilja och haalluing att J detta såväl Professores som den stud. ungdomen vid merberörde vår Akademi allvarligen förchallen, hafvandes de detsamma sig till hörsam och underdånig efterrättelse alldeles att ställa, så kärt dem är vår nåde såsom lydige Undersåtare att åtnjuta, och det straff och näpst, som dem ohörsammom ofelbart öfvergåendes varder, undvika, efter som de, hvilka med sådan nyfikenhet och skadlig upptåg förnimmas att umgå, förutan unnan vår anäde, slätt ingen befordring hvarken i det andliga eller verldsliga ståndet skola hafva att förvänta. utan såsom de, hvilka våra bud intet stända. utmärkte och vid a lleh anda förefallande lägenheter försk.jutne blifva. Grefve Orensijerna sände det Kongl. brefvet till Upsala och beledsagade det med en egen af foglighet och vishet öfverflödande skrifvelse, deri han, bland annat, yttrar: Jag ville gerna, att J samtligen gode Herrar måtten träda tillsamman och öfverlägga och mig edra tankar tillkännagifra. I gemen ser jag intet, huru man väl kan afskaffa errores, förrän de blifva specialiter utnämnde och utmärkte. Likväl råder han dem att examinera den antydda disputationen och bifoga hvar sin skrift) Temporu mutantur: omkring 100 år sednare, eller den 15:de November 17867 försvarades, under Konung Gustaf III:s vistande vid samma Akademi och? sjelfve thronföljarens öfvervaro, af Professor Neikter följande thes: En Konung. som styr ett upplvst folk. kan göra sig en säkrare räkning på sina undersätares lydnad. än den, som råder öfver half-barbarer. Det är i skymningen och vid det matta elisljuset som taskspelaren med mesta framgång säåtter sin konst i utöfning. — Sjelfva Carl XII:te hyste, hvad yttrande-rätten beträffar, vida liberalare och upphöjdare åsigter, än sin Herr fader. Se här ett exempel: då bemälte Konung ar 1706 gjorde det infall i dugust Fredriks arf-lånder, hvilket hade till följd freden i Alt-Ranstadt af den 4:de Sept. samma år, utspriddes om honom en mängd smådeskrifter och libeller, öfver hvilka en lycksökare uppsatte en förtekning, som han sedermera till Konungen egenhändigt öfverlemnade. Curl lät i korthet göra sig reda för så väl förtekuingen som skrifterne, klappade derefter öfverbringaren på axeln och sude: lasst sie schreiben, was sie wollen; uns aber lasst thun, was wir 577 f: Dermed var denna sak afsjord så som det egnar och anstår en Konung. och det utan bade bannbref och Uofkanslers-åtgärder.