Den sörelöpare som skall lemna loggsjäddan utom inflytelsen af ett ångfartygs kölvatten, då det löper med någon fart. mäste vara ett artigt stycke lina. Ins. skulle serskilt önska Anm. den kommission, att ett par gånger i timman hala in en sådan lina, under 8—10 knops fart. Sjömän förstå om icke Inskndaren menar den värde sanningsvännen väl. Det som tydligast bevisar att distansens beräknande efter pistongslagen, som är den enda å ångfartyg användbara method, äfven, då vederbörliga korrektioner iakttagas, gitva en nöjaktig säkerhet, är det faktum, att felet uti den af Pr. Löjtn. Ehnemarck beräknade distans icke var större ån hvad, under enahanda omständigheter, oftast förekommer å seglande fartyg, på grund af vanlig loggning. — Hela frågan om distansen och dess beräknande har dessutom nästan intet att göra med den om den olyckliga strandningen, som ingalunda inträffade deraf att fartyget var några minuter längre avanceradt, än det efter räkning skulle vara, utan endast derigenom att det icke framkommit uti den efter kompassen styrda kursen. — Då vid de gjorda lodningarne och lodlinans utlöpande med lodet i botten, ingen strömsättning hade kunnat förmärkas , kan åter det uppkomna felet uti kursen icke rimligen tillskrifvas något annat än kompassens lolal-missvisning; till hvilken fråga vi längre fram skola återkomma. (Forts. följer.) RESTS Ä